Definition & Betydelse | Svenska ordet ÄRBART

Definition av ÄRBART

1. böjningsform av ärbar
2. avledning till adjektivet ärbar

Exempel på hur man kan använda ÄRBART i en mening

• Horklut, horluva eller horhätta var en huva som mödrar till utomäktenskapliga barn (de ansågs vara "horor") i delar av Sverige tidigare kunde tvingas bära för att signalera sin sociala ställning: varken ogift (en ungmö kunde gå med huvudet bart) eller ärbart gift (en gift kvinna bar i regel en mer heltäckande huvudbonad).
• Korsarerna njuter av sitt otyglade liv, men deras anförare Corrado känner sig fastkedjad vid ett mörkt öde, eftersom han förvägras att återvända till ett lycklige och ärbart liv.

Förberedelsen av sidan tog: 118,82 ms.