Definition & Betydelse | Svenska ordet ÅSKÅDNINGEN

Definition av ÅSKÅDNINGEN

1. böjningsform av åskådning

Exempel på hur man kan använda ÅSKÅDNINGEN i en mening

• Klein var en framstående pedagog, han sökte i detta avseende uppdela matematiken dels i en huvudsakligen på åskådningen uppbyggd approximationsmatematik för undervisning och praktiska användningar av matematiken, dels en vetenskaplig precisionsmatematik.
• Under sin studietid i Helmstedt hade han påverkats av den synkretistiska riktningen, men övergick i Wittenberg snart helt till den ortodoxa åskådningen.
• Dessa framlade 1571 för August I av Sachsen den kryptokalvinistiska åskådningen i skenbart lutherska former i Consensus Dresdensis.
• Luis de Molina är berömd för sitt försök att förena den augustinska läran om predestinationen samt om nåden och den fria viljan med den semi-pelagianska åskådningen på dessa ämnen.
• Han menade att han framställt en något generad och blyg protest mot den dåtida naturvetenskapliga åskådningen.
• Detta förlikningsförslag, som särskilt i läran om rättfärdiggörelsen rätt mycket närmade sig den evangeliska åskådningen, lades till grund för de förhandlingar, som fördes emellan de utsedda konferensdelegerade: Eck, Gropper och Julius von Pflugk på den katolska sidan samt Melanchton, Bucer och Pistorius på den protestantiska.
• Hardenberg, som var nära förbunden med den reformerte Johannes Laski, hade från början på denna punkt intagit en mellan den reformerta och den lutherska åskådningen medlande ställning.
• Volck förfäktade med övertygelse den av sin lärare inhämtade åskådningen såväl mot Julius Wellhausen som mot den religionshistoriska skolan, men var ingalunda blind för nödvändigheten av en historisk kritik av Bibelns böcker.
• Tandberg var en framstående representant för den kultiverat milt konservativa kyrkliga åskådningen och betraktades som en förträfflig andlig talare.
• Brunners många skrifter utgörs främst av ultramontana anfall på den modernt liberala åskådningen, framför allt sådan den framträdde i den judiska pressliberalismen i Wien samt hos skriftställare sådana som Strauss, Renan och Darwin, varjämte även Goethe, Friedrich Schiller, Börne, Heine med flera utsattes för hans smädeskrifter.
• Mot slutet av sitt liv koncentrerade han emellertid alltmer sina studier kring symbolikens problem och särskilt kring spörsmålet om förhållandet mellan den lutherska och den reformerta åskådningen, vilket erbjöd ett särskilt intresse för honom, som, själv lutheran, genom deltagandet i Berns praktiskt kyrkliga liv lärt sig uppskatta den reformerta fromhetens egenart.
• Pfannenstill, som var influerad av den tyske teologen Wilhelm Herrmann, gjorde sig bemärkt dels som en apologet för den kristna åskådningen mot naturalistiska tankeströmningar, dels och framför allt som en av de mest stridbara representanterna i Sverige för modernare strävanden på det teoretisk-teologiska såväl som på det praktisk-kyrkliga området.
• Som teolog utmärktes han inte av någon större originalitet, men vann genom älskvärd och imponerande personlighet, sällsynt talarbegåvning och synnerlig förmåga att populärt och klart framställa och mot angrepp av olika slag försvara den kristna åskådningen stort anseende och inflytande även utom Tysklands gränser, inte minst i Sverige.
• Genom de två strids- och programskrifterna "Positivismus und Idealismus" och "Sprache als Schöpfung und Entwicklung" gav han signal till opposition mot den materialistiska och utilistiska åskådningen inom språkvetenskapen och krävde en återgång till en kritisk idealism.
• Bidrag till fördjupad kännedom om den schartauanska riktningen gav han med den biografiska skissen Till minnet af Henric Schartau (1907) och den omfångsrika handboken Vägvisare i Henric Schartaus skrifter (1908) varjämte han i ett utförligt polemiskt inlägg Är bilden sann? (1902) mot dess angripare hävdade värdet i den av Schartaus anda färgade åskådningen.
• Under lång tid höll Horgan den materialistiska åskådningen för sann, och kritiserade även Frank Cameron Jacksons dualistiska tankeexperiment om Mary.
• Dialektiken mellan den hellenska och den orientaliska världsåskådningen – ett begreppspar som Viktor Rydberg introducerat i Den siste athenaren, och där den hellenska åskådningen är liberal-progressiv medan den orientaliska är konservativ – återkommer genom Prometheus och Ahasverus i dikten, där Prometheus företrädesvis förespråkar den hellenska medan Ahasverus förespråkar den orientaliska åskådningen.

Förberedelsen av sidan tog: 160,97 ms.