Definition, Betydelse & Anagram | Svenska ordet ÖRTUG


ÖRTUG

Definition av ÖRTUG

  1. (historia) ett nordiskt silvermynt som först blev myntat 1370 under Albrekt av Mecklenburg, myntet vägde då 1,3 gram och bestod till 81% av silver och hade ett värde motsvarande en tredjedels öre

1

Antal bokstäver

5

Är palindrom

Nej

3
TU
ÖR

7

8

25
GT
GUR
RUG
RUT


Sök efter ÖRTUG på:



Exempel på hur man kan använda ÖRTUG i en mening

  • För 600 mark örtug sålde Bengt Skrivare och hans hustru Karin Tuna, Bäriga och sex torpestäder och en kvarn till Gustav Vasa år 1541.
  • Det åländska markskattesystemet med mark och örtug innehöll värderingar av markagods och skatter uppburna enligt markskatter.
  • Som jämförelse kan sägas att det i Svealand gick åtta penningar på en örtug (en mark var värd åtta öre och ett öre var värd tre örtugar), medan det i Götaland gick sexton och på Gotland (även vissa delar i sydöstra Götaland) tolv.
  • väpnaren Sven Nilsson i Grafby för tolf mark svenska goda gamla hvita och år 1553, sålde hans dotter Elin, som varit gift med Nils Slatte, Grönlund med 2 gårdar i Öffreboda och gårdarne Kårgbygd, Wisätiher, Svärkestorp, Holmshult, Ekeed samt torpet Rosendall och en äng, nemligen Husbonda ängijan till kung Gustav Vasa för 240 mark örtug och sex öre.
  • I Gustav Vasas jordebok 1559 upptas en gård i Blacksta om 10 öresland som sår 10 spannar utsäde, har äng till 30 lass hö, mulbete och fiskevatten till nödtorften och räntar 7 marker och 1 örtug i avradspenningar, dessutom redovisas en utjord.


Förberedelsen av sidan tog: 160,28 ms.