Definition & Betydelse | Svenska ordet ANSPRÅKEN

Definition av ANSPRÅKEN

1. böjningsform av anspråk

Exempel på hur man kan använda ANSPRÅKEN i en mening

• Rojalisterna erkänner dock hans son Karl II som kung, men det är bara i Skottland denne lyckas göra anspråken gällande.
• Genom fördraget i Lambeth 1217 kom han att avsäga sig anspråken på Englands tron mot en kompensation om 10 000 mark.
• 18 november – Påven Bonifatius VIII utfärdar bullan Unam sanctam, vilken betecknar höjdpunkten på de påvliga anspråken.
• Han arbetade i en florentinsk renässansstil innan han 1893 övergav de historicerande stilarna för de moderna anspråken på kongruens mellan funktion, material och konstruktion.
• Tronpretendenter behöver inte själva stötta anspråken, utan termen kan också användas för en person som andra hävdar har rätt till tronen.
• På Ludovicos inbjudan försökte Karl VIII av Frankrike att förhindra de angevinska anspråken på tronen i Neapel som då kontrollerades av Aragonien.
• Han blev Iraks siste kung, och anspråken på Iraks tron övertogs av hans farfars bror Zeid bin Hussain (1898–1970), och efter dennes död av prins Ra'ad bin Zeid av Irak.
• Efter år 1536 var anspråken på Danmarks tron inte längre aktivt understödda av Habsburg, och 1544 drog de efter freden med Frankrike även formellt tillbaka sitt stöd.
• Den turkiska republiken kunde genom fördraget i Lausanne som följde efter detta krig få ett internationellt erkännande samt avvisa de grekiska anspråken på delar av Turkiet, däribland staden Izmir.
• Gentemot Polen och Turkiet, mot vilka ett framgångsrikt krig fördes, hävdades med kraft de ryska anspråken på Ukraina, och genom avskaffandet av den avvita rangordningen vid ämbetstillsättningar januari 1682 gjordes ett betydande framsteg.
• Avtalet skulle dessutom rivas upp helt i Versaillesfreden 1919, av USA:s president Woodrow Wilson, som dels stöttade de slaviska anspråken, men även det faktum att han inte kändes vid avtalet – han var ju inte med själv.
• I de strider den så kallade norska frågan framkallade 1859–1860 var Asker en av dem som erkände det rättmätiga i de norska anspråken, och i strävandena för representationsförslagets genomförande tog han en ganska verksam del, bland annat genom att (i detta hänseende den ende av rikets landshövdingar) som ordförande leda en av de många deputationerna till Louis De Geer.
• I valplattformen 2006 skrev man att partiets "vision för ett förändrat Guyana tar sin utgångspunkt i vår tro på Gud som universums allsmäktige härskare, och i erkännandet av att de betungande anspråken på att leda vårt land kräver en gemensam insats av alla invånare".
• I unionsfrågan bekämpade Björklund konsekvent de norska anspråken på att Norge utan vederlag skulle få sin konstitutionella maktställning inom unionen utvidgad, men har icke ställt sig principiellt avvisande mot en ökning av Norges inflytande, under förutsättning av konstitutionella garantier och en effektivare medverkan till unionens försvar.
• Den nuvarande flaggan, som har samma ordning på färgfälten som Jordaniens flagga, erkändes officiellt som Palestinas folks flagga av PLO 1964, som då hade övertagit de palestinska anspråken.
• De många anspråken från olika länder kan ge intrycket av en uråldrig, balkansk anrättning från en region där gränserna skiftat genom seklerna.
• Då efter första Vatikankonciliet (1870) påvedömets ställning till det moderna samhället blev fientligare än någonsin och Otto von Bismarck därför ville försvaga den romersk-katolska kyrkans inflytande i Tyskland, blev Falk genom hans åtgörande utnämnd till preussisk kultus- och undervisningsminister (22 januari 1872) med uppgift att framför allt hävda statens överhöghet gentemot de kyrkliga anspråken, den så kallade kulturkampen.
• Melanie Hahnemann utsattes för ovilja från stora delar av läkarvetenskapen på grund av sin förmåga att bota de fall andra läkare misslyckats med, för anspråken att fortsätta makens praktik och för oviljan att publicera Organon; den publicerades först 1921.
• Michelsen, som varit de augustenburgska hertigarnas statsrättslige sakförare under polemiken om arvsföljden i hertigdömena, blev djupt besviken, då Preussens politik, efter hertigdömenas lösryckande från danska riket, gjorde processen kort med de augustenburgska anspråken, och det uppfattades såsom ett tecken härtill och till Michelsens återvaknande nordiska känslor, då han några år efter 1864 skänkte sin stora juridiska boksamling till Kungliga biblioteket i Stockholm.
• Sedan Wegener 1848 blivit kunglig historiograf och gehejmearkivarie – en plats, som han beklädde till 1882, då han fick titeln geheimekonferensråd – utgav han en hel rad skrifter, i vilka han med värme, men rätt ensidigt förfäktade Danmarks rätt emot anspråken från Slesvig och Holsten: Om den uadskillelige Forbindelse mellem Danmark og Slesvig (1848), Om Landshøjheden over Gamle Rendsborg paa Ejderøen (1849), Om Hertugen af Augustenborgs Forhold til det holstenske Oprør (1849; svensk översättning samma år) och Aktmæssige Bidrag til Danmarks Historie i det 19:de Aarhundrede (1851).

Förberedelsen av sidan tog: 101,29 ms.