Definition, Betydelse & Anagram | Svenska ordet ARKTISKA

Definition av ARKTISKA

1. böjningsform av arktisk

Exempel på hur man kan använda ARKTISKA i en mening

• Tidigare användes ofta den norra polcirkeln (latitud 66° 33ʹN) – som är sydgräns för midnattssolen – och enligt denna definition utgör Arktis omkring sex procent av jordens yta, men då hamnar även områden som inte har arktiskt klimat och naturförhållanden i Arktis (exempelvis norra Sverige) medan andra områden med arktiska förhållanden inte räknas (södra Grönland).
• Grönland har varit bebott under åtminstone de senaste 4 500 åren av arktiska folkslag vars förfäder emigrerade dit från det som nu är Kanada.
• De arktiska urfolken inuiter, aleuter och yupiker räknas inte in i benämningen indianer (från , 'indier'), vilken numera avråds ifrån.
• Norra polcirkeln eller arktiska cirkeln är en parallellcirkel på jorden som motsvarar den linje som avbildas genom skärningen av normalen till ekliptikalplanet genom jordens medelpunkt med jordytan under jordens rotation på norra halvklotet (den "yttersta plats" – räknat från Nordpolen – där solen inte "går ner" vid sommarsolståndet samt inte "går upp" vid vintersolståndet).
• Inuiter (inuktitut: inuk, 'människa', 'folk') är en grupp arktiska folk som lever i norra Kanada (särskilt Nunavut), Alaska och på Grönland.
• En ceremonitrumma är en ramtrumma som används inom de arktiska schamanistiska religionerna, ofta i syfte att försätta användaren eller någon annan person i ett förändrat medvetandetillstånd (trans) eller som redskap vid spådom.
• Ren (Rangifer tarandus) är ett arktiskt hjortdjur som förekommer på tundran och i det boreala skogsområdet i norra Eurasien, norra Nordamerika, på Grönland och på flera arktiska öar.
• Bandsäl (Histriophoca fasciata, tidigare Phoca fasciata) är en säl i familjen öronlösa sälar som lever i den arktiska delen av Stilla havet och i Norra Ishavet.
• Vitval (Delphinapterus leucas) eller beluga är en tre till sex meter lång tandval som lever i arktiska och subarktiska havsområden.
• Den senare är is som förekommer i både arktiska och antarktiska farvatten som genom vindens och vågornas påverkan brutits sönder och packats ihop så att isflak hamnat på varandra eller kantställts.
• Gruppen bor längs den arktiska kusten från nordöstra Europa till Tajmyrhalvön men är koncentrerad till Jamalo-Nentsien och Nentsien runt de norra uralbergen.
• Den traditionella arktiska paddeln ("grönlandspaddel") har ett mycket kort skaft (eller lom) som mer eller mindre steglöst övergår i långa smala blad (sällan mer än 8–9 cm breda) som oftast ligger i samma plan (ovinklade).
• Den är en flyttfågel som häckar i kolonier cirkumpolärt i arktiska och subarktiska områden i Europa, Asien och Nordamerika.
• På Fuglehuken på nordspetsen av ön finns en radiofyr från 1947 som används för navigation av flygtrafik på arktiska rutter.
• Fjällripa (Lagopus muta) är en hönsfågel som lever cirkumpolärt i karga arktiska och subarktiska områden, och det förekommer också ett antal isolerade bergspopulationer på sydligare breddgrader.
• Spetsbergsgrisslan lever i de arktiska områdena från östligaste Kanada via Grönland, Island, Bjørnøya, Svalbard, Frans Josefs land och till Novaja Zemlja och nordligaste Norge.
• Stormfågeln häckar i subarktiska och arktiska områden, exempelvis på Island, Färöarna och Spetsbergen.
• Bläsgåsen är en flyttfågel som häckar i de arktiska regionerna av Europa, Asien, Nordamerika samt på Grönland.
• Den rödhalsade gåsen är en flyttfågel som häckar på tundra i arktiska regioner i Europa och Asien, från Jamal och österut till centrala Tajmyrhalvön.
• Den är en flyttfågel som häckar cirkumpolärt i de arktiska och subarktiska regionerna på tundra och i norra gränsen av tajgan.

Förberedelsen av sidan tog: 257,72 ms.