Definition & Betydelse | Svenska ordet BAKTERIOLOGISKA

Definition av BAKTERIOLOGISKA

1. böjningsform av bakteriologisk

Exempel på hur man kan använda BAKTERIOLOGISKA i en mening

• Han antog 1886 befattningen som föreståndare för det nyinrättade bakteriologiska laboratoriet i Odessa och anställdes 1888 vid Pasteurinstitutet i Paris samt erhöll 1905 titel av vice direktör för detsamma.
• Wassén blev medicine licentiat vid Karolinska institutet 1922, var chefsläkare för Svenska Röda Korsets hjälpexpedition till Ryssland 1921-22, var tillförordnad laborator vid Statens Bakteriologiska Laboratorium 1921-24 och 1924 blev han föreståndare för Göteborgs stads bakteriologiska laboratorium.
• Han inrättade och förestod AB Separators kemiska och bakteriologiska laboratorium vid Hamra gård 1899-1907, varefter han blev överassistent och föreståndare för det bakteriologiska laboratoriet vid Centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet på Experimentalfältet.
• Han förordnades 1902 till docent i patologisk anatomi och 1904 till laborator i bakteriologi vid Karolinska institutet, var 1907–1909 föreståndare för Stockholms stads bakteriologiska laboratorium samt utnämndes 1909 till professor och föreståndare för Statsmedicinska anstaltens bakteriologiska avdelning.
• Reenstierna tjänstgjorde som avdelningsläkare vid universitetskliniken för hud- och könssjukdomar i Breslau 1915–16 och som assistent vid universitetskliniken för dermatologi och syfilis i Wien 1916–17 samt idkade bakteriologiska, dermatologiska och syfilidologiska studier i flera europeiska länder (särskilt vid Pasteurinstitutet) samt i Asien, Sydamerika och Afrika 1915–24.
• Göthlin blev medicine kandidat 1900 i Uppsala, medicine licentiat i Stockholm vid Karolinska institutet 1905, prosektor vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg och föreståndare för stadens bakteriologiska laboratorium 1906–1910, sundhetsinspektör i Göteborg 1910 och grundare av därvarande bostadsinspektion och dispensär samt förste stadsläkare.
• Många experimentella insatser gav nya insikter om mjölkens kemiska sammansättning, liksom bakteriologiska processer vid framställningen av mejeriprodukter.
• Hans första arbeten var rent bakteriologiska, men från och med 1889 studerade han huvudsakligen organismens naturliga motståndsförmåga mot infektionsalstrande mikrober, särskilt blodets och blodserums bakteriedödande förmåga, vilken han förklarade såsom beroende på alstringen av enzymartade alexiner och antitoxiner, och hans arbeten inom detta område fick stor betydelse för immunitetslärans utveckling.
• Richard Erhardt är representerad med målningen Yrväder på Statens bakteriologiska laboratorium, Höst i skärgården på Östersunds lasarett och med ett självporträtt på Försvarets sjukvårdsstyrelse.
• Han hävdar, att denna försvagning äger rum i blodet eller i serum, att febernivån står i förhållande till det inympade ämnets gifthalt, och att immunitet kan inträda utan större allmänsymtom, uppfattningar som erkändes först i den bakteriologiska tidsåldern.
• Han offentliggjorde resultat av sina vetenskapliga undersökningar om olika sidor av spetälskan och om patologisk-anatomiska, hygienisk-epidemiologiska och bakteriologiska frågor rörande tyfus, difteri och pest i norska och tyska facktidskrifter.
• Han var amanuens vid bakteriologiska institutionen i Lund 1946–47, patologiska institutionen i Lund 1948, läkare vid Ramlösa brunn 1948, underläkare på Södra barnbördshuset i Stockholm 1949–50, kirurgiska kliniken i Karlshamn 1950, kvinnokliniken i Malmö 1952 och 1958–64, kvinnokliniken i Helsingborg 1952–55, kirurgiska kliniken i Lidköping 1955–58, biträdande överläkare vid kvinnokliniken i Malmö 1964–66, kvinnokliniken i Örebro 1966–70, överläkare och klinikchef där 1970–82, blockchef för kirurgiblocket Örebro läns landsting 1975–82 och chef för hälso- och sjukvårdsavdelningen på Socialstyrelsen 1982–87.
• Han var assistent vid Statens bakteriologiska laboratorium 1911–1913, lärare i militärhygien för värnpliktiga läkare 1921–1922, amanuens i Medicinalstyrelsen 1913–1914, föreståndare för dessa vaccinkontor 1913, medicinalrådsassistent 1915–1917, bostadsinspektör i Stockholm från 1917 och medicinalråd 1929–1943.
• Hon var vikarierande underläkare på Alingsås lasarett, barnavdelningen på Norrköpings lasarett, medicinavdelningen på Linköpings lasarett, Barnsjukhuset Samariten och Stockholms stads bakteriololiska centrallaboratorium 1954–1957, andre underläkare kliniskt-bakteriologiska laboratoriet på Karolinska sjukhuset 1957–1958, vikarierande underläkare där 1958–1959, laboratorieläkare sjukvårdsstyrelsens bakteriologiska centrallaboratorium i Stockholm från 1960.
• Hon var underläkare inom psykiatrisk barnavård i Stockholm 1955–1956, vid infektions, medicinska och pediatriska avdelningarna i Linköping 1957–1962, bakteriologiska avdelningen vid Södersjukhuset i Stockholm 1964–1965, laboratorieläkare och t.
• Han var en framstående deskriptiv kryptogamist och författade Characeen i Gottlob Ludwig Rabenhorsts "Kryptogamenflora" (1897), Synopsis der europäischen Characeen (1898), det mycket omfångsrika arbetet Kryptogamenflora (i Otto Wilhelm Thomés "Flora von Deutschland, Österreich und der Schweiz", från 1904), flera bakteriologiska arbeten, främst det stora verket System der Bakterien (två band, 1897–1900) samt Pflanzenbiologie (1909).
• Enligt zoologiska och bakteriologiska nomenklaturkoder så finns det ingen taxonomisk nivå mellan undersläkte och art, medan det inom botaniken finns fyra nivåer under släkte: sektion, undersektion, serie och underserie.
• Han hade tidigt ägnat sig åt bakteriologiska studier och under en vistelse i Breslau 1877 gjort viktiga undersökningar över tuberkulosens smittsamhet, vilka jämte andra forskares arbeten blev banbrytande för Robert Kochs upptäckter rörande tuberkulosens etiologi.
• Efter studentexamen i Söderhamn 1926 blev Ragnar Spaak medicine kandidat vid Karolinska institutet i Stockholm 1926 och medicine licentiat där 1936, var tillförordnad assistentläkare vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt 1935 och vid Gävle lasaretts medicinska avdelning 1936, extra vetenskapligt biträde vid Statens bakteriologiska laboratorium 1937, extra assistent där 1937–39, assistent 1940–41, vid Statens institut för folkhälsan 1941–44, laborator och överlärare där 1942–43, tillförordnad förste provinsialläkare i Uppsala län 1944, sundhetsinspektör vid Göteborgs hälsovårdsnämnd 1945–52, tillförordnad förste stadsläkare i Göteborg 1949–52, andre stadsläkare 1952–58 och förste stadsläkare i Göteborg 1958–64.
• föreståndare vid Stockholms hälsovårdsnämnds bakteriologiska laboratorium 1913, klinisk laborator vid Serafimerlasarettet 1914, överläkare vid Provisoriska sjukhuset 1919, vid Maria sjukhus 1924 och vid Södersjukhuset 1943–46.

Förberedelsen av sidan tog: 71,52 ms.