Information om | Svenska ordet BANINGENJÖR

Exempel på hur man kan använda BANINGENJÖR i en mening

• Andra befattningar var baningenjör, banmästare, stationsskrivare, banvakter, vägvakter, brovakter, kontorsbiträden, pumpmaskinister och stationskarlar.
• År 1868 blev han stationsingenjör vid Sankt Petersburg – Riihimäki järnvägsbyggnad och utnämndes 1872 till baningenjör.
• Han blev baningenjör vid Malmö stads spårvägar 1921, driftsingenjör där 1925, trafikchef vid Stockholms Läns Omnibus AB 1936 och var direktör vid Malmö stads spårvägar 1946–1964.
• Hellgren utexaminerades från Kungliga Tekniska högskolan 1898, blev baningenjör vid Statens Järnvägar 1907, arbetschef där 1914, 1:e byrådirektör i Kungliga järnvägsstyrelsen 1918 och var verkställande direktör för AB Stockholms Spårvägar 1923–40.
• Han var trafikchef och baningenjör vid sistnämnda bana 1874–1876 och stationsingenjör vid byggandet av Oxelösund–Flen–Västmanlands Järnväg 1876.
• Schultz utexaminerades 1898 från Kungliga Tekniska högskolans avdelning för väg- och vattenbyggnadskonst, anställdes samma år vid statens järnvägsbyggnader, övergick 1902 till förvaltningstjänst, blev 1907 ordinarie baningenjör i Luleå, var 1910–1913 byråingenjör och byrådirektör vid Kungliga järnvägsstyrelsens bangårdsbyrå, blev distriktschef 1913 i 5:e distriktet (Luleå) och 1918 i 1:a (Stockholm).
• Efter studentexamen 1890 utexaminerades Werner från Kungliga Tekniska högskolan 1894, var assistent där 1894–96, avdelningsingenjör vid Örebro-Svartå järnvägsbyggnad och Ramnäs-Kolbäcks järnvägsbyggnad 1896–99, baningenjör vid Statens Järnvägar 1902 och var förste baningenjör 1914–36.
• Qvistgard var byggnadschef vid Säbyholms Järnväg 1882–83, kontrollerande ingenjör vid Östra Blekinge Järnväg 1897–98 samt baningenjör och trafikchefsassistent vid Karlskrona–Växjö Järnväg från 1889.
• Han var anställd vid statens järnvägsbyggnader 1886–87, biträdande ingenjör i mellersta väg- och vattenbyggnadsdistriktet 1889–91, länsvägbyggmästare i Norrbottens län 1891–92, avdelnings- och stationsingenjör vid järnvägsbyggnader 1892–95, baningenjör i Västervik 1895–96, tekniskt biträde vid Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen 1896–97, verkställande direktör och kontrollerande ingenjör vid Västergötland–Göteborgs järnvägsbyggnad 1897–99, verkställande direktör från 1897 och trafikchef från 1900 vid sistnämnda järnväg.
• Han anställdes vid Helsingborgs stads byggnadskontor 1933, vid Göteborgs vattenledningsverk 1934, vid Byggnads AB Hallström & Nisses i Sundsvall 1935, vid Statens Järnvägars banavdelning 1937 samt blev baningenjör i Kiruna 1945, i Borås 1955 och i Göteborg 1962.
• Han var anställd vid Åkers styckebruk 1867–1871, vid Statens järnvägsbyggnader 1872–1894 och baningenjör vid Stockholms Nya Spårvägs AB 1896–1909.
• Han var filare vid Lindbergs Mekaniska Verkstad i Stockholm 1886, assistent vid Kungliga Tekniska högskolan 1889–90, tjänstgjorde i Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen 1890 och 1900, var baningenjörsassistent vid Stockholm–Västerås–Bergslagens Järnvägar 1890–92, blev löjtnant i Väg- och vattenbyggnadskåren 1893, var baningenjör vid Halmstad–Nässjö Järnvägar 1893–96, utförde samtidigt järnvägsundersökningar, blev trafikchef vid Mellersta Blekinge och Bredåkra–Tingsryds Järnvägar 1897, var baningenjör vid Stockholm–Rimbo Järnväg 1897–1901, samtidigt kontrollant och arbetschef vid järnvägsbyggnader, var chef för Stockholm–Rimbo Järnväg 1901–07, blev kapten 1904, var verkställande direktör vid Uppsala–Länna Järnväg 1905–07, chef för Lidingö Trafik AB 1908–10, verkställande direktör vid Kalmar Nya Järnvägs AB och trafikchef vid Kalmar järnväg från 1910–32 (major 1915).
• Han var anställd vid handelsflottan 1854–1856, lantmäteribiträde 1859–1860, nivellör vid Statens järnvägsbyggnader 1860–1872, stationsingenjör vid Bergslagsbanan 1872–1877, ingenjör vid Stockholms stads allmänna arbeten 1878, extra baningenjör vid Statens järnvägstrafik 1879 och baningenjör där från 1880.
• Frisell, som var son till inspektören Per Frisell (1802–1870), blev efter studentexamen 1846 elev vid statens järnvägsbyggnader 1857, var nivellör där 1858–1862, blev baningenjör vid statens järnvägstrafik 1862 och var bandirektör i femte distriktet från 1872.
• Bansektion var en sektion, med avseende på banunderhållet och banbevakningen, av en för trafik öppnad järnväg, vid Statens Järnvägar ett distrikt, vilken förestods av en baningenjör.
• Han blev elev vid Flottans mekaniska verkstad i Karlskrona 1871 och vid Statens järnvägsbyggnader 1875, nivellör där 1878, extra byråingenjör vid Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen 1887, avdelningsingenjör vid Statens järnvägsbyggnader 1888, baningenjör vid Statens Järnvägar 1891, byråingenjör vid Järnvägsstyrelsens bankonstruktionsbyrå 1898 och var byrådirektör där från 1901.
• Han var biträdande ingenjör i västra väg- och vattenbyggnadsdistriktet 1907– 1908, anställd vid Statens järnvägsbyggnader 1908–1918, därav som underingenjör 1910–1915 och tillförordnad sektionsingenjör 1916–1918, avdelningsingenjör vid Hammarbyledens byggnad 1918–1923, arbetschefsassistent vid Ostkustbanans byggnad 1923–1927, baningenjör där 1927–1933, baningenjör på övergångsstat vid Järnvägsstyrelsen från 1933, tillförordnad förste byråingenjör vid bantekniska byrån från 1935 och baningenjör vid Statens Järnvägars första distrikts kansli i Stockholm från 1939.
• Han var elev vid Stockholms vattenledningsanläggning 1860 och vattenbyggnader 1861, nivellör vid Haga kanalfyllningsarbeten 1863 och vid Karlbergskanalen 1863–1864, anställd vid Statens järnvägsbyggnader 1863 och 1864–1868, biträdande ingenjör vid Stockholms vattenbyggnader 1868–1872, arbetschef vid batteribyggnader i Vaxholms skärgård 1870, stationsingenjör vid Karlskrona–Växjö järnvägsbyggnad 1872–1875, kontrollerande ingenjör vid Nybro–Sävsjöströms järnvägsbyggnad 1875–1876, hamningenjör i Kalmar 1875–1876, baningenjör vid Kalmar–Emmaboda järnvägsbyggnad 1876–1877, stadsingenjör och stadsarkitekt i Kalmar 1877–1890, arbetschef vid restaurering av Kalmar slotts vallar 1882–1888 och vid Stora Rörs hamnbyggnad 1885–1887, överingenjör vid Vetlanda–Sävsjö järnvägsbyggnad 1883–1885, tillförordnad distriktsingenjör i Mellersta väg- och vattenbyggnadsdistriktet 1890, distriktsingenjör där 1892, byråingenjör i Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen 1893, tillförordnad distriktschef i västra distriktet 1895 och distriktschef i mellersta distriktet från 1899.
• Han blev underlöjtnant i Fortifikationens reserv samma år, var underingenjör vid Stockholms hamnbyggnad 1910–1911, arbetschef vid Saltsjöbanans byggnad 1911–1913, baningenjör vid Saltsjöbanan 1913–1924 och chef för dess fastighetsförvaltning 1922–1924.
• Han var andra klassens baningenjör vid Järnvägsstyrelsen 1947–1950, geolog och chef för geotekniska sektionen 1950–1953 samt professor i grundbyggnad och jordbyggnadsmekanik vid Tekniska högskolan i Helsingfors från 1953.

Förberedelsen av sidan tog: 38,38 ms.