Definition & Betydelse | Svenska ordet BAUTASTEN

Definition av BAUTASTEN

1. förhistorisk (fornnordisk) upprest minnessten utan inskrift

Exempel på hur man kan använda BAUTASTEN i en mening

• En rest sten, även bautasten, är ett långsmalt stenblock som man ställt upp i en grop packad med småsten.
• Vid en av de äldsta vägarna på Järvafältet finns runstenen Husbystenen och Granbyhällen från 1000-talet samt en oristad bautasten.
• Tyvärr råkar Obelix kasta en bautasten som hamnar rakt på Miraculix och när denne vaknat upp ur medvetslösheten har han helt tappat minnet.
• Intill runstenarna finns ett gravfält och där i familjens ättebacke finns en ovanligt stor bautasten, möjligen gravstenen till Gudlögs make Forkunn Kättilsson.
• Där finner man också en bautasten med Johanniterordens vapensköld och årtalen 1190 och 1532, samt en liten vit staty Den ensamma nunnan.
• Det är också en ordlek med obelisk, ett hugget stenmonument, till vilken Obelix levererar råvaran bautasten.
• Kyrkan är uppförd på ett gammalt forngravfält och i dess omedelbara närområde finns flera höggravar, stensättningar, samt en bautasten och en domarring.
• De två östligaste högarna var byggda över stenkistor från äldre bronsålder; mellan de två högarna står en 3,5 meter hög bautasten.
• Men intill byvägen ligger en omkullfallen bautasten, Dalkullestenen, om vilken en folketymologisk sägen berättas.
• Stenen, som finns på en av högarna, är Brommas enda bautasten och den är ända från folkvandringstiden, en historisk epok under järnåldern.
• Skalden Eyvindr Skáldaspillir bodde där, samt sonen Hårek av Tjøtta, den mäktige hövdingen Hårek på Tjotta (Hárekr úr Þjóttu) som har en bautasten vid kyrkan, och är omnämnd år 999 när han lät döpa sig i närvaro av norske kungen Olof Digre (sedermera Olav den helige).

Förberedelsen av sidan tog: 172,02 ms.