Definition & Betydelse | Svenska ordet BELÄGRANDE

Definition av BELÄGRANDE

1. presensparticip av belägra; som belägrar

Exempel på hur man kan använda BELÄGRANDE i en mening

• Ochterlony inträdde 1777 som kadett i Ostindiska kompaniets bengaliska armé och utmärkte sig i andra marattkriget (1802–1804), varunder han som brittisk resident hos stormogulen 1803 tappert försvarade Delhi mot en belägrande maratthär.
• I dansk historia minns man hellre hur Fredericias garnison vid ett utfall den 6 juli 1849 besegrade de belägrande tyska trupperna.
• Under sepoyupproret (1857-1859) utmärkte han sig särskilt vid belägringen av Delhi, där han var den belägrande styrkans generaladjutant, samt vid undsättningen av Lucknow och återerövringen av Cawnpur.
• Charlotte Stanley hade förstärkt befästningarna tillräckligt för att motstå bombardemang och dessutom hyrt skyttar att attackera de belägrande styrkorna utifrån.
• Han besatte (12 november samma år) efter hårda strider Jalalabad och utstod där en långvarig belägring till april 1842, då han lyckades skingra de belägrande afghanerna och förena sig med en till hans undsättning utsänd armé under general Pollock.

Förberedelsen av sidan tog: 64,67 ms.