Definition & Betydelse | Svenska ordet BELACKARE

Definition av BELACKARE

1. smädare, person som belackar, ägnar sig åt att tala illa om någon eller något.

Exempel på hur man kan använda BELACKARE i en mening

• Programmets improviserade och stundtals anarkistiska humor gjorde att duon fick lika många hängivna beundrare som fientliga belackare; ingen kunde vara neutral.
• I samband med grundandet gick debattens vågor höga inom svensk kristenhet och nätverkets belackare hävdade bland annat att SNAK var odemokratiskt uppbyggt.
• Hans humor, glänsande stil och flinka uppfattning av det löjliga och förvända gjorde honom till en fruktad belackare.
• Köpenhamnsskolan (också känd som biblisk minimalism bland belackare) är en skolbildning inom exegetiken som behandlar Bibeln som en rent mytisk litteratur snarare än som historieskrivning.
• När hela detta försök snart ansågs misslyckat och Marheinekes framställningssätt och hela väsen uppfattades som uppskruvat, falskt patetiskt och fraseologiskt ledde det till, att hans systematiska teologi så småningom hemföll åt fullständig, även av några av dess belackare som överdriven medgiven, ringaktning.

Förberedelsen av sidan tog: 259,51 ms.