Definition, Betydelse, Synonymer & Anagram | Svenska ordet BETSEL

Definition av BETSEL

1. remtyg och bett som används för att behärska och styra en häst eller annat rid- eller dragdjur

Exempel på hur man kan använda BETSEL i en mening

• Flera fornfynd har gjorts vid gravfältet, bland annat betsel, sölja, remändesbeslag och krukskärvor som dateras till vikingatiden.
• Flera fornfynd har gjorts vid gravfältet, bland annat betsel, sölja, remändesbeslag och krukskärvor som dateras till vikingatiden.
• Tygel vid ridning eller töm vid körning är ett remtyg som ingår som en del av ett betsel och som används av ryttaren respektive kusken för att behärska och styra sitt rid-/dragdjur (vanligen häst) under gång, såsom hastighet och rörelseriktning.
• Termen ridtyg används särskilt för ridhästens remtyg det vill säga betsel, stigläder med stigbyglar, förbygel och svanskappa, men används ibland i utvidgad betydelse för samtliga persedlar som begagnas för en häst vid ridning, alltså även för till exempel sadel och schabrak.
• I samband med bygget av järnvägsbron här 1914 hittades ett flertal skelettgravar med spännbuckor, betsel, pilspetsar samt ett flertal mynt från 1000-talet.
• Brider (från franskans bride = betsel) var intill hattbrättets undersida intill kullen fastsatta hakband, som brukades på damhattarna från 1820-talets slut.
• Hon tycks också ha handlat med andra varor än linne, eller åtminstone innehaft ansvar för skeppningen av dem; 1327–1328 skeppade hon en påvlig beställning av kläder, sadlar och betsel till påvens riddare i Avignon.
• Produktionen var till en början ganska blygsam och bestod främst av grimskaft, men utökades efterhand till att omfatta söljor, betsel, stigbyglar, kättingar, gevärdelar, lås med mera.

Förberedelsen av sidan tog: 58,41 ms.