Definition & Betydelse | Svenska ordet BISKOPARS

Konsekration (latin consecrare ’inviga’, ’förheliga’) är inom den kristna kyrkan den tekniska termen främst för brödets och vinets invigning, men även för biskopars och prästers ordination, samt för kyrkors och kyrkliga redskaps och föremåls invigning.
För biskopars del föregås installationen av den betydligt viktigare ordinationen eller konsekration.
I slutet på 1400-talet lät han uppföra biskopshuset i Husaby, en stenborg i renässansstil där alla stiftets biskopars porträtt i riddarsalen fick karaktärsrelaterade biografier på rimmad vers: Skara stifts rimkrönika.
Oberoende episkopala kyrkor är kristna trossamfund organiserade på sådant sätt att de står under biskopars tillsyn, och som vanligtvis härleder sina biskopsämbeten till apostolisk succession.
I kammaren uppträdde han också med stor hänsynslöshet som antiklerikal, påyrkade bland annat ärkebiskopars och biskopars avsättning, borttagande av religiösa emblem från domstolarna, sekularisering av kongregationernas egendom med mera.
Inom den romersk-katolska kyrkan är ferraiolo en kappa buren till prästers och biskopars högtidsdräkt.
Den uppmärksamhet Hegesippos i sina minnesanteckningar ger det judisk-kristna samfundet i Jerusalem och dess biskopars historia, brukar anföras som argument till stöd för att han verkligen hade judisk bakgrund.

Förberedelsen av sidan tog: 90,06 ms.

Definition av BISKOPARS