Definition & Betydelse | Svenska ordet BORGGREVE
BORGGREVE
Definition av BORGGREVE
- (historiskt, i synnerhet om Tyskland) befälhavare över en furstlig borg eller slott med tillhörande marker
Antal bokstäver
9
Är palindrom
Nej
Sök efter BORGGREVE på:
Exempel på hur man kan använda BORGGREVE i en mening
- Kurfurst Fredrik I av Brandenburg, född 1371 i Nürnberg, död 20 september 1440, var kurfurste av Brandenburg från 1415 och borggreve av Nürnberg samt markgreve av Brandenburg-Ansbach från 1398 och markgreve av Brandenburg-Kulmbach från 1420.
- Någon av de två ovanstående Jutta gifte som änka om sig med borggreve Burkhard VIII von Rosenberg av Magdeburg.
- I Benelux motsvaras titeln vikomt av borggreve (nederländska: burggraaf, äldre flamländska: burg- eller burch-graeve).
- Carl August Dohna (född 1691) en borggreve till borgen Dohna, sonson till Anna Oxenstierna af Korsholm och Wasa (1620-1691), anhöll på sin släkts vägnar om att bli intagen bland grevarna i Sveriges adel.
- Kastellan (franska châtelain, latin: castellanus), var i äldre tider den som förde befälet på ett kastell och kallades även borggreve, borgfogde eller slottshövitsman.
- Från omkring 1390 var borggreve Johan en av kung Wencels närmast förtrogna och försökte sporra den likgiltige Wencel till att inbegripa sig med Tysk-romerska rikets angelägenheter.
- Därigenom kom titeln borggreve av Nürnberg att under 1400-talets början att övergå till att bli rent nominell, och fortlevde som sådan i huset Hohenzollerns officiella titulatur fram till 1900-talet.
Förberedelsen av sidan tog: 108,36 ms.
