Definition & Betydelse | Svenska ordet BRUKSHUND
BRUKSHUND
Definition av BRUKSHUND
- (specialutbildad) hund som i betydande omfattning används av samhället eller enskild person för en viss typ av nödvändigt arbete eller stöd i vardagen (för funktionsnedsatt person); hundras som lämpar sig för sådant arbete
Antal bokstäver
9
Är palindrom
Nej
Sök efter BRUKSHUND på:
Exempel på hur man kan använda BRUKSHUND i en mening
- Schäfer är tyska för "fåraherde", och rasen ingår i vallhundsgruppen, men är vanligast som brukshund och sällskapshund.
- Mer vardagligt kallas den "belgare" och är en vallhund och brukshund som finns i fyra varianter: groenendael, laekenois, malinois och tervueren.
- Den är en pariahund (urhund) med användning som brukshund och tjänstehund inom Israels försvarsmakt.
- Rasen utvecklades till en storväxt, strävhårig och robust hund med stor lämplighet som en oöm och arbetsglad brukshund.
- Den avlades fram som vallande herdehund men är nu framförallt en sällskapshund och brukshund med användning som tjänstehund, bland annat som polishund.
- Syftet med aveln har varit att få fram en alert och lättlärd brukshund av mindre storlek som också är en barnkär familjehund.
- Lupo Italiano används främst som en brukshund, och den italienska staten har tagit på sig ansvaret för dessa, och tillskapat en anläggning i Piemonte för att säkerställa aveln.
Förberedelsen av sidan tog: 80,34 ms.
