Definition & Betydelse | Svenska ordet BRUNAKTIGA

Definition av BRUNAKTIGA

1. böjningsform av brunaktig

Exempel på hur man kan använda BRUNAKTIGA i en mening

• Blåtåteln växer på tuviga myrar, någon gång på kärrängar, mera sällan i lundar; här och där har man funnit den med ljusare, grön- eller brunaktiga blomfjäll, till exempel på flygsand.
• Hon saknar den gulaktiga färgen på ovansidan och är undertill vitaktig med brunaktiga, åt sidorna vattrade längsfläckar på bröstet.
• Den har rödbrunt huvud och hals, grå kroppssida och askgrå vingspegel, svart bröst och bakparti och blekt gråblå rygg som är vattrad med brunaktiga streck.
• Ovansidan av vingpennorna är svartaktiga med rödbruna kanter och ovansidan av vingen har en vitaktig bakkant, medan undersidan av vingen är gråvit Stjärten är trefägad: de yttersta pennorna är i olika grad vita, sedan följer svarta pennor medan de mellersta pennparen är brunaktiga.
• De blekgröna till brunaktiga fruktgömmena blir från 4,5 till 6,5 mm, är smalt vingade och har få nerver på ryggsidan.
• Obehandlad är tanzanit rödaktigt brun till genomskinlig och den behöver hettas upp för att de brunaktiga slöjorna ska försviunna och för att det blålila ska framträda.
• Nymferna är brunaktiga med gula teckningar och djuren blir även i sitt avslutande vuxenstadium litet brunare än den klart svartröda teckningen hos försommarpopulationen.
• När taggarna är nya är de brunaktiga, men efter hand övergår de i grått eller vitt och blir från 2,5 till 3,8 centimeter långa med upp till cirka tio radiära taggar och en till två centrala.
• I de upp till sex millimeter långa areolerna sitter en till fyra centraltaggar som är brunaktiga och något bågformade.
• I areolerna sitter 10 till 20 taggar som är brunaktiga och något bågformade, nålliknande och böjliga.
• På ovansidan är vingarna brunaktiga med stora, orange fläckar längs ytterkanterna, medan undersidorna har en blek grundfärg, vita fläckar med svart mitt längs ytterkanterna blandat med band av delvis sammanhängande, orange fläckar.
• Öronvax (latin cerumen) är de gul- eller brunaktiga, klibbiga avsöndringar i örat på människan och många andra däggdjur.
• Röd skogslilja är en orkidé med krypande jordstam och 20-60 cm hög stjälk som upptill är mycket fint glandelhårig och nedtill med några brunaktiga slidor.
• Den är ett vanligt inslag i floran i torrare och lite glesare skogar och har små, rörlika och ljust brunaktiga blommor som sitter samlade i koniska blomkorgar.
• Flera arter är brunaktiga på ovansidan och vitaktiga på buken, men det förekommer även flera andra färgsättningar, särskilt hos underfamiljerna hamstrar och sorkar.
• De runda eller ovala bladen är först gröna, senare blir de ofta fläckiga och slutligen helt purpur- till brunaktiga med gröna nerver, de har kraftigt vågiga eller tandade kanter.
• Ekpaddan har kort huvud med spetsig nos och gråsvart till brun rygg med mörkare fläckar och små, brunaktiga till orangeröda vårtor.
• Släktet kännetecknas av ganska små och smäckra trollsländor, med förhållandevis lång kropp och brunaktiga grundfärger.
• Framvingarna är mer intensivt färgade än bakvingarna och är nästan ockragula, särskilt på den inre hälften, medan bakvingarna är mer brunaktiga.
• Färgen på kroppen är grönaktig med brunaktiga antenner, samt en brunaktig till brunröd rand längs ryggsidan.

Förberedelsen av sidan tog: 174,40 ms.