Definition, Betydelse & Synonymer | Svenska ordet BRUNSTEN

Definition av BRUNSTEN

1. en svartbrun kemisk förening av mangan och syre

Exempel på hur man kan använda BRUNSTEN i en mening

• Hos vissa djur inträffar brunsten flera gånger om året, med regelbundet återkommande intervall, till exempel hos gnagare, hästar och får.
• Brunstensbatteriet har zink som hölje och anodmaterial och mangandioxid (från mineralet brunsten) som katodmaterial.
• Ämnet framställs genom sublimering av en blandning av natriumklorid och kvicksilversulfat med någon tillsats av brunsten, varvid erhålls vita, stråliga kristallinska massor, vilka rivs till pulver och löses i vatten med tillsats av etanol, eter och glycerol.
• våta element som Daniells (koppar i en kopparsulfatlösning och zink i utspädd svavelsyra), Bunsens (retortkol i koncentrerad svavelsyra i stället för koppar) och Leclanchés (en kolstav omgiven av brunsten som positiv pol och zink som negativ, båda nedsänkta i en salmiaklösning, men åtskilda av en porös lercell).
• Mangan(II)sulfat framställs genom lösning av mangankarbonat i utspädd svavelsyra eller genom kokning av brunsten med koncentrerad svavelsyra och indunstning till kristallisation.
• Honor parar sig allmänt med flockens alfahanne men när denna kopulation inte ägde rum kan de para sig med en annan hanne innan brunsten avslutas.

Förberedelsen av sidan tog: 66,49 ms.