Definition & Betydelse | Svenska ordet BYGGNADSNÄMND

Definition av BYGGNADSNÄMND

1. nämnd i kommunalförvaltning där man t.ex. måste ansöka för byggnadslov

Exempel på hur man kan använda BYGGNADSNÄMND i en mening

• Som kassör i Akademiska Föreningen blev han 1955–1966 ordförande i dess byggnadskommitté, vilket han från 1960 kombinerade med ledamotskap i Lunds stads byggnadsnämnd.
• Exempel på sådana nämnder kan vara miljönämnd, (ibland bygg- och miljönämnd), byggnadsnämnd, fritidsnämnd, gymnasienämnd, kulturnämnd, miljö- och hälsoskyddsnämnd, nämnden för arbete och välfärd, socialnämnd (ibland omsorgsnämnd), skol- och barnomsorgsnämnd, teknisk nämnd, valnämnd och överförmyndarnämnd.
• Byggnadsnämnd eller Stadsbyggnadsnämnd kallas i regel den nämnd som den svenska Plan- och bygglagen (PBL) ålägger kommuner att ha för att sköta vissa uppgifter inom byggnadsområdet.
• Med 1874 års byggnadsstadga föreskrevs att alla städer skulle ha en byggnadsnämnd, vars uppgift bland annat var att upprätta stadsplaner.
• Han hade ett antal inflytelserika uppdrag i staden, bland annat som styrelseordförande för Köpings sparbank 1852–1900 och ordförande i stadens byggnadsnämnd och hälsovårdsnämnd.
• Enligt byggnadsstadgan från 1874 skulle uppsikten över byggandet i städerna skötas av en byggnadsnämnd.
• Han var ledamot av direktionen för Söderhamns lasarett 1937–1954, ordförande i Gävleborgs läns hälsovårdsförbund 1943–1959, i länsvägnämnden från 1947–1973, i Gävleborgs läns byggnadsnämndsförbund 1950–1959, i Mellersta Sveriges sparbanksförening från 1951–1971, ledamot i styrelsen för Söderhamns Sparbank 1953–1972, i Söderhamns byggnadsnämnd, hälsovårdsnämnd och skolstyrelse, ledamot i styrelsen för Svenska sparbanksföreningen 1951–1968 samt ledamot av utskrivningsnämnden för sinnessjukvården i Gävleborgs län 1968–1973.
• I mindre städer, och i äldre tid, handlade stadsingenjören vanligen samtliga frågor av teknisk natur och förestod därvid bland annat stadens gatu- och vägbyggnader, vattenlednings- och belysningsverk samt sorterade under ett flertal kommunala myndigheter, såsom drätselkammare och byggnadsnämnd.
• Olivecrona och Erik Sandberg, direktörer på Råsunda Förstadsaktiebolag, med stöd av dåtida utomplansbestämmelser, stadsplan av hävd, "egen byggnadsnämnd", "eget fastighetsregister" och "egen beslutskraft", i syftet att skapa ett reklamobjekt för Råsunda Förstadsaktiebolag vid försäljning av byggnadstomter i Råsunda, varefter det var tänkt att ”radhuset” skulle rivas för att ge plats åt ett slutet storgårdskvarter i jugend/nationalromantisk stil på fem till åtta våningarKonungens och Kungl.
• Han anställdes vid Inlandsbanan 1904, vid statsbanan genom Bohuslän 1905, var undersökningsförrättare och biträdande ingenjör vid militärvägen Boden–Lappträsk 1906–1907, arbetschef vid Enskede stadsanläggning 1908–1915, Bromma stadsanläggning 1911–1915, Bromma spårväg (Ulvsunda- och Nockebybanorna), nya Tranebergsbron och Sundbybergs Norra-Ulvsundasjöns järnväg 1912–1915, Lidingö köpings byggnadschef 1916–1917, verkställande direktör i AB Lidingö villastad och Lidingö Trafik AB 1918–1922, ledamot av Lidingöbrostyrelsen och dess arbetsutskott från 1917, av Lidingö stadsplanekommission 1917–1922, byggnadsnämnd 1918–1922, kommunalnämnd 1919–1922, Stockholms stads fastighetsdirektör från 1923, ledamot av Stockholms stadsplanenämnd 1923–1925 och av trafikkommittén 1923–1925.
• Han var anställd vid Stockholms stads gatukontor 1931–1936, byggnadsinspektör vid Stockholms stads byggnadsnämnd 1936–1939 och chef vid tekniska avdelningen vid Överståthållarämbetets luftskyddsbyrå 1939–1942.
• Han var också politiskt aktiv, han blev ledamot i kommunfullmäktige 1958, ordförande i lönenämnd 1958, bostadsstiftelse 1962 och ledamot i byggnadsnämnd 1964 samt revisor i Forsheda kommun.
• Han var ledamot av Södertälje stads byggnadsnämnd 1894–1897, chefsingenjör och kontrollant vid Falu stads vattenlednings- och kloakbyggnader 1897–1899 samt konsulterande ingenjör i Stockholm, i väg- och vattenbyggnadsfacket och rörande stadsplaners ordnande från 1900.
• Han blev fänrik i fortifikationens reserv 1930, underlöjtnant 1932, löjtnant 1934, löjtnant vid Väg- och vattenbyggnadskåren 1931, kapten 1940, Kumlien blev ingenjör vid Stockholms stads gatukontor 1928, byggnadsinspektör vid Stockholms stads byggnadsnämnd 1935, 1:e avdelningsingenjör vid småstugebyrån på fastighetskontoret 1956.
• Han var anställd på olika arkitektkontor 1922–1929, tjänstgjorde vid Stockholms stads byggnadsnämnd 1927–1930, på Byggnadsstyrelsens kulturhistoriska byrå 1929–1930, på dess stadsplanebyrå 1933, var biträdande länsarkitekt i Stockholms län 1931–1934, byggnadskonsulent och byggnadsinspektör i förstadssamhällen till Stockholm, tillförordnad stadsarkitekt i Karlskrona stad 1934, arkitekt i Byggnadsstyrelsen samma år, stadsarkitekt i Karlskrona stad 1935–1962 och bedrev egen arkitektverksamhet där från 1962.
• Han blev arkitekt vid Kumla stads byggnadsnämnd 1950, på länsarkitektkontoret i Örebro 1950, i Jönköping 1955 och stadsarkitekt i Nora stad, Hällefors och Frövi köpingar samt Noraskogs och Grythyttans landskommuner (Sydvästra Bergslagens arkitektdistrikt) 1956.
• Han var anställd vid Stockholms stads byggnadsnämnd 1946–1947, vid Byggnadsstyrelsen 1947–1960, på HSB:s riksförbunds arkitektkontor 1961–1966 och var länsarkitekt i Östergötlands län 1967–1981.
• Han hade också olika förtroendeuppdrag, bland annat som ordförande inom Centerpartiet lokalt i Harbo och Heby, vice ordförande i Heby kommuns byggnadsnämnd, ordförande i Harbo jaktvårdsområde samt styrelseledamot i Tämnarens fiskevårdsförening.
• Han var sekreterare hos stadsfullmäktige i Örebro 1903–1907, i Värmlands läns landsting 1914–1918, ordförande i Värmlands läns arbetsförmedlingsanstalt 1911–1929, Karlstads folkskolestyrelse 1912–1918, byggnadsnämnd 1927–1933, skönhetsråd 1921–1938, hälsovårdsnämnd 1927–1935, inkorporeringskommitté 1927–1933, AB Göteborgs Banks lokalstyrelse i Karlstad från 1920 samt inspektor för Karlstads föreläsningsanstalt, flickläroverk och skolor för yrkesundervisning till 1938.
• Hellsten var expert i 1956 års bostadspolitiska utredning, ordförande i Mockfjärds byggnadsnämnd 1959, timlärare på Stockholms högre tekniska läroverk 1954–1955, fackredaktör på Teknisk tidskrift 1955–1958 och redaktör för tidskriften "Byggmästaren" från 1967.

Förberedelsen av sidan tog: 135,56 ms.