Definition, Betydelse & Anagram | Svenska ordet DESKRIPTIVA

Definition av DESKRIPTIVA

1. böjningsform av deskriptiv

Exempel på hur man kan använda DESKRIPTIVA i en mening

• Gränsen mellan moralfilosofi och vetenskap, mellan det normativa och det deskriptiva, är alltså inte så skarp som vi vanligtvis förstår den.
• Den deskriptiva lingvistiken tenderar att prioritera det talade språket och studerar det huvudsakligen fokuserat på en relativt kort tidsperiod, i ett synkront perspektiv.
• Den skiljer sig från den deskriptiva och synkrona lingvistiken som studerar språk vid en given tidpunkt.
• Pax, som blev professor i botanik och föreståndare för botaniska trädgården i Breslau 1893 och emeritus 1926, var en produktiv författare inom den deskriptiva och systematiska botaniken.
• Zuccarinis författarskap låg delvis inom organografin, men dock mest inom den deskriptiva botaniken, dels som Martius medarbetare: Nova genera et species plantarum I (1824), dels som bearbetare av von Siebolds japanska samlingar: Flora japonica (1835-1844, med 127 kolorerade tavlor).
• Schrader utgav många deskriptiva arbeten dels över tyska, dels över avlägsna länders växter, bland dessa flera större verk med kolorerade planscher, såsom Sertum Hannoveranum (1795–1798), Nova genera plantarum (1797), Flora germanica (början, 1806), Hortus Gottingensis (1809) och Systematische Sammlung Cryptogamischer Gewächse (1796–1797).
• Av Schranks betydande vetenskapliga produktion tillhör de flesta och värdefullaste arbetena den deskriptiva botaniken, till exempel Bayerische Flora (2 delar, 1789), Flora monacensis (4 delar, 1811–1818, med 400 kolorerade planscher), Plantæ rariores horti academici Monacensis descriptæ et iconibus illustratæ (2 delar, 1819; med 100 kolorerade planscher).
• Hans förnämsta deskriptiva verk är Flora lapponica (1812; prisbelönt av Vetenskapsakademien), Flora Carpatorum principalium (1814), Flora upsaliensis (1820), Flora svecica (två delar, 1824–1826; ny upplaga 1831-1833; belönad med Vetenskapsakademiens Linnémedalj i guld) samt banden 9-11 (delvis) av "Svensk botanik" (1823–1830).
• Scopoli var en noggrann iakttagare av naturen, som i sina deskriptiva arbeten hänsynsfullt kritiserade och beriktigade en del felaktigheter i Linnés Genera plantarum.
• Han var en av sin tids främsta mykologer och gjorde sig berömd genom utvecklingshistoriska undersökningar och betydelsefulla upptäckter inom flera lägre svampgrupper, men efterlämnade även rent deskriptiva arbeten.
• Luerssen studerade främst de högre kryptogamerna, särskilt ormbunkar och fräknar, på vilket område hans deskriptiva arbeten, särskilt hans andel i "Rabenhorsts Kryptogamenflora von Deutschland" (andra upplagan, band 3, 1884-89), är mönstergilla i avseende på utförlighet och noggrannhet.
• Bødtcher skrev även moderna motsvarigheter till Horatius som Farvel til Marthes Kilde, Høstminde och Eros men utan dennes retorik, samt berättande deskriptiva dikter vanligen med italienska motiv som Nemi-dikterna, Mødet med Bacchus och En Mus i Rom.
• Regels deskriptiva arbeten omfatta dels den rysk-asiatiska floran, dels en stor mängd trädgårdsbotaniska uppsatser över prydnads- och nyttoväxterna, såsom Monographia Betulacearum (1861), Plantæ Raddeanæ oder Aufzählung der Pflanzen Ostsibiriens (1861–62, se Gustav Radde), Descriptiones plantarum novarum (1873–82), Alliorum monographia (1875), Flora Turkestanica (1876) och Tentamen Rosarum monographiæ (1877).
• Kausala teorier om referens föddes delvis som ett svar på den utbredda acceptansen av deskriptiva teorier.
• Med utgångspunkt från sina talrika deskriptiva arbeten över skilda svampgrupper, främst rost- och buksvampar samt tryfflar och övriga underjordiskt levande svampar, lämnade Fischer väsentliga bidrag till kännedomen om svamparnas morfologi och systematik samt gjorde inlägg i diskussionen om anpassningen, artbegreppet och andra allmänt biologiska frågor.

Förberedelsen av sidan tog: 67,21 ms.