Definition & Betydelse | Svenska ordet DIALEKTALA

Definition av DIALEKTALA

1. böjningsform av dialektal

Exempel på hur man kan använda DIALEKTALA i en mening

• Alla dialekter har dock ett gemensamt skriftspråk, med endast mindre inofficiella variationer för dialektala ord eller regional slang.
• Den andra är att det kommer från det dialektala verbet att slasa, ungefär att slöa, och tyskans Hase, hare.
• Ett antal dialektala termer har använts: kulning, kôlning, kauking, kaukning, hojning, kujning med flera.
• Skriven occitanska förekommer både i en standardvariant och i dialektala former, däribland provensalska och aranesiska.
• Förledet Lass- kommer troligen av det dialektala lad 'hög, stapel; vägbank' som rimligtvis syftar på en vägbank där Eriksgatan passerade Laxån.
• Ordet mesost är belagt sedan 1734; till svenska dialektala mesa, misa "ostvassla", motsvarande norska och isländska mysa.
• Den dialektala formen binge lever också kvar i beskrivningen av en mönsterstickning med rött, vitt och blått ullgarn.
• Innan svenska språket lånade in ordet från finskan var det gosse som var det mest spridda; i övrigt brukades dialektala benämningar som kunde variera mellan olika platser.
• Namnen Mats och Mattias var då relativt vanliga mansnamn i norra Dalarna, men de dialektala skillnaderna gjorde namnet svårtytt, varför stockholmare uppfattade det som om dalfolket kallade sig själva för mas.
• Piggvaren har en rad föråldrade dialektala namn som "botta" i Skåne och Roslagen, "butta" på Öland och "stenbotta", även det i Roslagen.
• Trots dialektala olikheter finns det en rörelse för ett standardiserat skriftspråk kallad "rfondou walon".
• Vanliga dialektala benämningar för fäbod har varit bodarna, vilket i Dalarna skrivits buther och i Jämtland buan; öster och väster därom, vallen; i Hälsingland även skovallen; i Medelpad även boan.
• Häftmassa eller kludd (samt ett antal dialektala ord) är en återanvändningsbar formbar massa som fungerar som ersättning för tejp, lim, häftstift och magneter.
• Antagandet är dock språkligt tvivelaktigt, eftersom den dialektala varianten -ryd överhuvudtaget inte förekommer bland äldre ortnamn i Värmland, utan snarare antyder ett ursprung i sydöstra Sverige; vanligast är ryd-namn i Småland.
• Jämför släktskapet mellan å ena sidan namnen ängsbräsma och braxnablomster med bras, brasme, brassm, brassma, som är olika dialektala namn för just braxen.
• Det i svenskan dialektala slanguttrycket barre (lägenhet eller enklare bostad) har sitt ursprung i barack.
• Det innehåller en avledning av det dialektala och fortfarande levande mör som betyder "myr", "mosse" eller "kärr".
• Det innehåller en avledning av det dialektala och fortfarande levande mör som betyder "myr", "mosse" eller "kärr".
• Namnet Svangen består troligen av det dialektala svång eller svang, som betyder inböjning eller fördjupning.
• Namnet Spekeröd kommer av det dialektala ordet för blålera, speka vilket även återfinns i danska, spege, och fornnordiska ordet för röjning, öppen plats - röd.

Förberedelsen av sidan tog: 92,06 ms.