Definition & Betydelse | Svenska ordet DISKANT

Definition av DISKANT

1. övre delen av vårt tonomfång eller av klaviaturen på t ex ett piano; högsta stämman i blandad kör; röst i högt tonläge

Exempel på hur man kan använda DISKANT i en mening

• Balalajkan har lång hals med band och finns i flera olika storlekar: piccolo, diskant, prim, sekund, alt, bas och kontrabas.
• 1857 Erik Nordström, Flisby, gör en ombyggnad: Viola di Gamba 8' bas och Principal 8' diskant slås ihop till en genomgående Principal 8', varvid ostrukna oktaven tillverkades av en gammal Principal 4'-stämma.
• En propp av plast/gummi, formad som en gran, dämpar mest diskant men ger en mycket mer naturlig ljudbild i jämförelse med skumgummiproppen.
• I piporglar kan ibland vissa orgelstämmor vara delade i en bas- och en diskantdel, vilket möjliggör registrering med olika klangfärg i bas och diskant.
• Sedan visade moderna analysmetoder att allt hade varit direkt kopierat från andra pianisters inspelningar, med små tempoändringar, ändrad bas och diskant, växlade kanaler och så vidare, för att de inte skulle bli igenkända.
• Honan svarar ibland med nasala "niea", ibland också ett diskant tjatter som påminner om tiggande tornfalksungar.
• Sången, som ofta levereras nattetid, består av en mycket diskant väsande insektsliknande summerton inledd av några svagare toner.
• Lätet är möjligen annorlunda från afrikansk dvärguv, beskrivet som "lätt drillande" likt en diskant tornuggla.

Förberedelsen av sidan tog: 186,18 ms.