Definition & Betydelse | Svenska ordet DOCENT

Definition av DOCENT

1. akademisk titel som kan fås efter flera år av forskning efter avlagd doktorsexamen

Exempel på hur man kan använda DOCENT i en mening

• Ångström blev filosofie kandidat 1909, filosofie licentiat 1915, filosofie doktor i Uppsala 1916, var docent i meteorologi vid Uppsala universitet 1916–1918, docent i geofysik och meteorologi vid Stockholms högskola 1919–1949, blev statsmeteorolog 1919, förste statsmeteorolog 1934, byrådirektör 1940, byråchef 1945 och var överdirektör och chef för SMHI 1949–1954.
• Leche blev 1870 student vid Lunds universitet, 1875 filosofie kandidat och 1877 filosofie doktor, tjänstgjorde 1873-1877 som extra ordinarie amanuens vid geologiska institutionen, var 1876-1880 docent i zoologi i Lund, blev 1880 tillförordnad lärare och 1884 professor i zoologi vid Stockholms högskola, vars första vetenskapliga institution, den zootomiska, han grundlade.
• Björn von Sydow disputerade 1978 för filosofie doktorsexamen i statsvetenskap vid Linköpings universitet på avhandlingen Kan vi lita på politikerna? och blev därefter docent.
• Året efter, 1842, blev han filosofie doktor och teologie kandidat och docent i symbolik och kyrkohistoria 1845 och docent i teologiska prenotioner 1846.
• Malmstedt var docent i latin, egentligen i romersk vältalighet, vid Uppsala universitet, senare med professors titel.
• Hans far, Magnus Stagnelius, var docent i grekiska med professors namn, en tid kyrkoherde i Gärdslösa på Öland och därefter biskop i Kalmar stift.
• Mörner började sin yrkesverksamma karriär som militär men övergick till studier och blev 1786 student vid Uppsala universitet, där han blev filosofie magister 1791 och docent i romerska antikviteter 1793, då han utgav en avhandling De veterum Romanorum theatris.
• Troedsson avlade studentexamen i Lund 1909 och blev därefter filosofie kandidat 1912, filosofie magister 1914, filosofie licentiat 1916 och disputerade för filosofie doktorsgraden i geologi 1918 på avhandlingen Om Skånes brachiopodskiffer, allt vid Lunds universitet, där han även blev docent 1919.
• Hammarsten blev medicine kandidat vid Uppsala universitet 1866, medicine licentiat 1869, medicine doktor samma år, docent i fysiologi samma år, adjunkt i medicinsk och fysiologisk kemi 1873, extra ordinarie professor i medicin 1877–1883, professor i medicinsk och fysiologisk kemi vid Uppsala universitet 1883–1906, filosofie hedersdoktor i Uppsala 1893, prorektor 1893–1901 och rektor magnificus vid Uppsala universitet 1901 och fram till hans avsked 1904.
• Efter filosofie kandidatexamen 1969 och vidare forskning i fonologi, som ledde till avhandlingen Phonological differentiation, Studies in Nordic Language History, promoverades Ralph till filosofie doktor 1975 och blev docent 1977.
• Gerleman blev teologie och filosofie licentiat 1941, teologie doktor 1943, docent i exegetik vid Lunds universitet 1942 och var professor i Gamla Testamentets exegetik i Lund 1949–1978.
• Lindqvist blev 1966 filosofie doktor och docent i litteraturhistoria vid Stockholms universitet med en avhandling om Vilhelm Ekelund samt utnämndes till hedersdoktor vid Uppsala universitet 1979.
• Med goda vitsord från Skara gymnasium där han gick i fem år sändes han 1768 till Kungliga Akademien i Åbo, där han 1772 blev filosofie magister och 1774 anställdes som docent i vitterhet.
• Han var professor i filosofi vid Åbo Akademi 1945–1946 och docent i estetik vid Lunds universitet 1947.
• Tikkanen blev student 1876, filosofie kandidat 1880, docent i estetik och konsthistoria vid Helsingfors universitet 1884, extra ordinarie professor i samma ämne 1897 och ordinarie professor 1920–26.
• Kjellman avlade mogenhetsexamen i Uppsala 1903, skrevs in vid Uppsala universitet samma år, blev filosofie kandidat 1905, filosofie licentiat 1908, filosofie doktor och docent i romanska språk vid Uppsala universitet 1913, lektor i franska vid Högre lärarinneseminariet i Stockholm 1919–23 samt professor i romanska språk vid Göteborgs högskola 1923–1935 och dess prorektor 1931–35 samt inspektor för dess studentkår 1933–35.
• Celsius blev 1740 filosofie magister, 1742 docent i lärdomshistoria, 1744 vice bibliotekarie och 1747 professor i historia vid Uppsala universitet.
• Ordet docent går tillbaka på det latinska presensparticipet docens med grundbetydelsen "undervisande" (bildat från docere, "att lära", "att undervisa").
• Han var ärkebiskop Eidems sekreterare 1934-40, docent i teologisk lärdomshistoria i Uppsala 1939-40 och i dogmatik med symbolik 1959-62.
• Han var läroverkslärare 1938-44, blev docent i zoologi vid Stockholms högskola 1944 och var laborator där 1947-55.

Förberedelsen av sidan tog: 80,55 ms.