Definition & Betydelse | Svenska ordet ELEKTOR

Definition av ELEKTOR

1. (politik) person som vid indirekt val väljs för att representera en i ett annat val; valman, väljare

Exempel på hur man kan använda ELEKTOR i en mening

• Han var elektor i samband med presidentvalen i Finland 1978, 1982 och 1988, socialdemokraternas partisekreterare 1981–1987 och vice ordförande i Riksdagens bankfullmäktige 1983–1987.
• Trolös elektor (engelska faithless elector) är en medlem av USA:s elektorskollegium som röstar på en annan kandidat än den elektorn har lovat rösta på eller avstår från att rösta i presidentvalet.
• Öberg var ledamot av Göteborgs stadsfullmäktige 1935–1937, ledamot av styrelsen för Göteborgs stads skolhem och yrkesskola för flickor 1943–1949, elektor vid val till riksdagens första kammare 1935–1937, nämndeman vid Göteborgs rådhusrätt från 1948 och revisor för Göteborgs stads skolhem och yrkesskola för flickor 1934.
• Han var riksdagsledamot för ridderskapet och adeln vid ståndsriksdagarna 1853/54-1859/60, men 1862 valdes Stråle på ett ultraliberalt program till huvudstadens representant i borgarståndet och därutöver genast till såväl elektor som ledamot av det mäktiga statsutskottet.
• Hultin var elektor vid val till riksdagens första kammare 1927-30 och 1935 37, ledamot av Göteborgs domkapitel 1937-42, ledamot av kyrkofullmäktige 1935-52, ledamot av Göteborgs kyrkogårdsstyrelse 1931-52, varav som vice ordförande 1933 och ordförande 1934-52.
• Dessutom fick Talmadge en röst av en trolös elektor från Alabama i vicepresidentvalet som förrättades i samband med presidentvalet i USA 1956.
• Han var elektor för Federalistiska partiet i presidentvalet i USA 1792 och blev invald i representanthuset kongressvalet 1792.
• Det fanns inga officiella motkandidater men trots detta röstade en trolös elektor mot honom i elektorskollegiet.
• Vid den urtima riksdagen 1844–1845 var han ordningsman inom bondeståndet, elektor för ståndets utskottsval och ledamot i konstitutionsutskottet ur vilket han avgick.
• Efter sitt adlande deltog han regelbundet i riddarhusets förhandlingar, bevistade riksdagarna 1746–1771 och var därunder bland annat ledamot av expeditionsdeputationen 1751 och 1760–62 samt elektor vid riksrådsvalet och ledamot av stora deputationen 1755–56.
• Under en av Bengt Gudmundssons sjukdomsperioder 1853 utsågs David Andersson till elektor vid utskottsvalen och försökte då förgäves ordna så att Bengt Gudmundsson skulle få överta uppdraget om han tillfrisknade.
• Karvikko representerade Finska folkpartiet i Finlands riksdag 1948–1958 och från 1962, var socialminister 1953–1954 och 1957, elektor vid presidentvalen 1950 och 1956, viceordförande i Finska folkpartiet 1957–1958 och från 1962 och i Kvinnoorganisationernas centralförbund från 1952.
• Den färgstarke Weckström var en central gestalt i Helsingebygden; han var medlem av Svenska Finlands folkting för Svenska folkpartiet 1919 och elektor vid presidentvalen från 1930.
• Vid 1834–1835 års urtima riksdag var Andersson ordningsman i bondeståndets klubb, ledamot i bankoutskottet, suppleant för fullmäktige i riksbanken, elektor för val av justitieombudsmannens efterträdare.
• Under 1828–1830 års riksdag var han ordningsman i bondeståndets klubb, elektor för ståndets utskottsval, ledamot i statsutskottet och deputerad att som fadder representera bondeståndet vid hertigen av Östergötlands dop.
• Vid sin sista riksdag 1853–1854 var han ordningsman inom bondeståndet, elektor för ståndets utskottsval, ledamot i statsutskottet och i förstärkta konstitutionsutskottet.
• Vid sin sista riksdag 1859–1860 var han ledamot i bevillningsutskottet, elektor för justitieombudsmansvalet, deputerad att övervara invigningen av Strömsholms ombygda kanal- och slussverk.
• Han var medlem i Samlingspartiets partidelegation 1935–1956, elektor vid presidentvalen 1937, 1940, 1943, 1950 och 1956, medlem av Finlands riksdag 1939–1958, ordförande i lag- och ekonomiutskottet 1945–1958, medlem av krigsansvarighetsdomstolen 1945–1946 och av riksrådet 1958–1960.

Förberedelsen av sidan tog: 2 548,71 ms.