Definition, Betydelse & Synonymer | Svenska ordet ENSTÖRING

Definition av ENSTÖRING

1. person som mer eller mindre bokstavligt lever ett isolerat liv för sig själv och undviker all onödig kontakt med andra människor

Exempel på hur man kan använda ENSTÖRING i en mening

• Han levde som en enstöring och grubblade över livets gåtor, vilka han till följd av sjuklighet såg i mörkare dager än andra.
• Solovjov blev efter att ha framlagt avhandlingen Krizis zapadnoj filosofii (Krisen i den västerländska filosofin) docent vid Moskvauniversitetet 1874 och höll 1880 föreläsningar i filosofi vid Sankt Petersburgs universitet, men tvingades upphöra med detta, sedan han i ett offentligt tal uppfordrat Alexander III att benåda sin fars mördare, och levde därefter som enstöring.
• Han var en mycket klok man, en hamrammr (utomordentligt stark) i strider, och en blyg enstöring på kvällarna.
• Plågad av alkoholism och i slutet av sitt liv ett amputerad ben, gjorde honom till en enstöring, även om han umgicks med några få enstaka goda vänner.
• Farfadern, en gammal enstöring, är till en början mycket motvillig till att ta emot flickan, men snart kommer de varandra nära, och Heidi blir med tiden också nära vän med vallpojken Peter och dennes gamla farmor.
• Den extremt mobbade pojken Owen (Kodi Smit-McPhee) får en ny granne, den mystiska tjejen Abby (Chloë Grace Moretz), som bor tillsammans med en avvikande enstöring (Richard Jenkins).
• Politiska frihetsidéer och ett sällsynt kärvt, stolt och stridslystet temperament kom Landor att i viss mån förbli en enstöring, sina senare år tillbringade han i Florens.

Förberedelsen av sidan tog: 42,37 ms.