Definition & Betydelse | Svenska ordet ERÖVRANDE

Definition av ERÖVRANDE

1. det att erövra
2. presensparticip av erövra

Exempel på hur man kan använda ERÖVRANDE i en mening

• När Balkan blev invaderat av osmanerna flyttade albanerna upp i de malesiska bergen, och kämpade därifrån emot den erövrande makten.
• I moderna termer var den folkbokföring som då behövdes för att de erövrande normanderna skulle kunna ta ut skatt i sina nya besittningar.
• Serien handlar om flickan Excel som är medlem i organisationen ACROSS, som ska ta över världen, och tänker börja med att ta över Japan, och tänker inleda denna erövring med erövrande av Fukuoka, staden där ACROSS högkvarter finns.
• John Rabe, född 23 november 1882 i Hamburg, död 5 januari 1950, var en tysk nazistisk partimedlem och affärsman som räddade 250 000 kineser från den japanska Nanjingmassakern tiden närmast efter Japans erövrande av Kinas dåvarande huvudstad Nanjing den 13 december 1937.
• Efter slaget vid Lejonströmsbron och ryssarnas erövrande av Umeå den 1 juni tog Johan August Sandels över kommandot över trupperna runt staden, från Georg Carl von Döbeln.
• Det är möjligt att "vita kronans klan" antingen migrerade norrut och kronan antogs av de sydliga egyptierna, eller så tog de erövrande egyptierna den som sin egen när de absorberade kungariket till en enad stat som de senare gjorde med Nedre Egypten.
• Det svaga försvaret av Palau och potentialen för byggandet av ett flygfält gjorde den till ett attraktivt mål för amerikanerna efter dess erövrande av Marshallöarna, men brist på landstigningsfartyg innebar att operationer mot Palau inte kunde börja förrän Marianerna var säkrade.

Förberedelsen av sidan tog: 85,84 ms.