Definition & Betydelse | Svenska ordet ERÖVRINGARNA

Definition av ERÖVRINGARNA

1. böjningsform av erövring

Exempel på hur man kan använda ERÖVRINGARNA i en mening

• Han invaderade och erövrade Multan och Punjab år 1021 och är känd för att ha förstört många hinduiska tempel efter erövringarna i nordvästra Indien.
• Vid stilleståndet i Altmark (nuvarande Stary Targ i Pommerns vojvodskap) med Polen 26 september 1629 fick Sverige besittningsrätten på sex år över Livland liksom merparten av erövringarna i Västpreussen under samma tid.
• Genom de danska erövringarna utmed södra Östersjökusten i slutet av 1100-talet under Absalons, biskop i Roskilde och ärkebiskop i Lund, ledning skapades fred kring Östersjöns kuster.
• Deras territorium är svåråtkomligt och folkgruppen har därför blivit utsatt för ringa påverkan av de spanska erövringarna i området.
• Med tiden kommer detta ortnamn (toponym) att härledas till ordet Spanien, som kommer att beteckna halvöns geografiska enhet, plus de senare erövringarna av Balearerna och Kanarieöarna.
• Kärnan i Nikias fred är en återgång till situationen före kriget: de flesta erövringarna gjorda under kriget skall återlämnas.
• Under det polsk-sovjetiska kriget 1919–1921 lyckades Polen erövra stora områden öster om "Curzonlinjen", som föreslagits som Polen östgräns under fredskongressen i Versailles, och de nya erövringarna fastställdes i freden i Riga den 18 mars 1921.
• När han var borta förmådde hans efterföljare dock inte att vidhålla erövringarna, och under de nästkommande årtiondena kom hela Syditalien att i efterhand läggas under det normandiska herradömet.
• Den judiska konvertiten Abdallah ibn Salam var känd för att medla mellan den judiska exilarken och muslimer i friköpandet av judiska fångar sedan de tagits som slavar under erövringarna, och fick påminna exilarken om Torans ord att de var skyldiga att friköpa även kvinnor, sedan de hade varit tveksamma att köpa tillbaka våldtäktsoffer.

Förberedelsen av sidan tog: 102,71 ms.