Definition, Betydelse & Anagram | Svenska ordet FÖRNAMNEN

Definition av FÖRNAMNEN

1. böjningsform av förnamn

Exempel på hur man kan använda FÖRNAMNEN i en mening

• Av dem som är bosatta i Sverige och stavar sitt namn Ren har några svenska förnamn, men flertalet är att döma av förnamnen av kinesiskt ursprung.
• Mellannamn är i norsk och dansk, och är/var i svensk lag en anhörigs personnamn som bärs mellan de egna förnamnen och det egna efternamnet.
• I Sverige utgavs serien regelbundet i veckotidningen Hemmets Journal och de svenska förnamnen på figuren var Anders Petter.
• I en intervju säger hon också att namnet är en sammanslagning av förnamnen Ingrid och Monica, där det förstnämnda uppges vara namnet på en väninna som presenterade henne för Jacques Prévert.
• Därtill kommer det mycket utbredda bruket av diminutiver för förnamnen, som Natasja för Natalija, Nata för Natalia, Tata för Tatiana, Anja för Anna, Petja för Pjotr och Dima för Dmitrij.
• Han var rättfram intill oförskämdhet, särskilt mot kvinnliga anställda som ibland kunde få väl plumpa komplimanger, men var även en uppskattad chef som kunde förnamnen på alla sina anställda och även själv föredrog att tituleras ”Frank” i umgänget med dessa.
• Namnet är en sammansättning av platsen Berte, där Berte Qvarn ligger, och initialerna från förnamnen Brita och Olof och efternamnet Stenström.
• Det sägs att Thitz kommit på de åtta extra förnamnen Caesar Fredrik Wilhelm Atos Porthos Aramis Romulus Remus när han skrev in sig vid anmälningen till soldatskolan, det blev hans officiella namn i statskalendern.

Förberedelsen av sidan tog: 127,67 ms.