Definition & Betydelse | Svenska ordet FÖRNEKANDE

Definition av FÖRNEKANDE

1. det att förneka
2. presensparticip av förneka

Exempel på hur man kan använda FÖRNEKANDE i en mening

• Monoteism (av grekiska monos, och teos, gud) är dyrkan av en personlig gud med förnekande av andra gudars tillvaro, till skillnad från mångguderi (polyteism) och dyrkan av en opersonlig allkraft (panteism).
• Negation är i logiken ett förnekande av en sats på ett sådant sätt att, om satsen A är sann, så är icke-A falsk och om A är falsk, så är icke-A sann.
• Doketismen kom tidigt att stämplas som hädisk av den etablerade kyrkan som menar att tanken medför ett förnekande av Jesu död och uppståndelse vilket skulle omintetgöra människans frälsning.
• Efter en djup chock återgår livet gradvis till en "normal" fortsättning efter att den enskilda människan har genomgått chockens olika psykologiska faser från förnekande tills att personen slutligen befinner sig i ett väl fungerande restaurerat liv med möjlighet att se tillbaka på en tragisk förlust utan att på nytt gripas av ångest eller mardrömmar av påminnelsen.
• Grundläggande för Uppsalaskolan är uppfattningen att absoluta rättigheter inte existerar, förnekande av allmängiltiga värden (så kallad värdenihilism), att en domare ibland måste agera rättsskapande och att han då bör göra så med syfte att handla till samhällsnyttans gagn, samt att varje juridiskt problem har mer än en tänkbar och rättsligt korrekt lösning.
• Att hon uppmärksammades beror dels på hennes ihärdiga förnekande av att ha spridit smittan, dels på hennes vägran att sluta arbeta som kokerska.
• Där denna inte kunde tillämpas åberopade man straffbestämmelsen för "förnekande av den rena evangeliska läran", vilken inte använts sedan 1821.
• Enligt Jung hanterar individen skuggan på fyra sätt: förnekande, projicering, integrering och/eller transmutation.
• Detta kan mer konkret ta sig uttryck i förnekande eller tvivlande på moralisk kunskap, rättfärdigad moralisk tro, moralisk sanning eller moraliska egenskaper och skäl för att vara moralisk.
• Han var en utpräglad representant för tidens upplysning, rationalistisk i sitt bortförklarande av undren, om än icke direkt förnekande, ivrande för klarhet i tanke och iakttagande av vackra yttre former.
• Filmen handlar om en elvaåring som kämpar för att hålla ihop sin bisarra familj med sin skymfande far, förnekande mor och rebelliska dotter under 1970-talets sociala oro.
• Edsvägrarna betraktade Jakob II som den rättmätige konungen, med förnekande av undersåtars rätt till motstånd mot monarken (non-resistance-doktrinen), och ville åt Vilhelm III endast inrymma en usurperad makt, liknande den Cromwell innehaft.
• Sjukdomen är uppkallad efter den franska neurologen Jules Cotard som beskrev åkomman som Le délire des négations ("den förnekande villfarelsen") under en föreläsning i Paris 1880.
• Förnekar någon sin underskrift på urkund, dömes, om åtgärden innebär fara i bevishänseende, för förnekande av underskrift till böter eller fängelse i högst sex månader eller, om brottet är grovt, till fängelse i högst två år.
• Han omfattade en kritisk realism och såg i uppmärksamheten en stegring av medvetande, under förnekande av varje verksamhets- eller viljemoment, och betonade värdesynpunkterna inom pedagogiken.
• Självbedrägeri är en psykisk försvarsmekanism, grundad på bortrationalisering, projektion och förnekande, som innebär att en person aktivt misstolkar verkligheten och i synnerhet den egna relationen till denna.
• Trovärdigt förnekande eller trovärdig förnekbarhet (engelska: plausible deniability) är ett koncept och en doktrin som åsyftar möjligheten för personer som leder eller ansvarar för en organisation att trovärdigt eller åtminstone plausibelt förneka kännedom om, och därmed även neka till att ha ansvar för, handlingar begångna inom organisationen, också då de utförts med ledningens goda minne.

Förberedelsen av sidan tog: 163,61 ms.