Definition, Betydelse & Anagram | Svenska ordet FARANS

Definition av FARANS

1. böjningsform av fara

Exempel på hur man kan använda FARANS i en mening

• 9 § Har någon, utan att vara förfallen till ansvar enligt vad förut i detta kapitel är sagt, genom åtgärd, varom där förmäles, framkallat fara för att annan skall bliva utan laga skäl dömd eller eljest lida avsevärt förfång, och underlåter han, efter att hava kommit till insikt därom, att till farans avvärjande göra vad skäligen kan begäras, dömes för underlåtenhet att avvärja rättsfel till böter eller fängelse i högst sex månader.
• "Den gula farans problem" behandlades ofta i essäform i politiska tidskrifter, bland annat i Vladimir Solovjovs bok Tre samtal (svensk översättning 1911), från svensk sida bland annat av Viktor Rydberg i en uppsats "Den hvita rasens framtid" (inledningsord till översättning av Benjamin Kidd, "Den sociala utvecklingen", 1895).
• En gärning som någon begår i nöd utgör alltså inte brott, förutsatt att den inte är oförsvarlig med hänsyn till farans beskaffenhet, den skada som åsamkas annan och omständigheterna i övrigt.
• Den sjätte boken, I farans riktning, kom i maj 2013 och blev Viveca Stens största försäljningssuccé hittills.
• Fonden skulle ”bära Schartaus namn och utgöra ett evärdligt minne av den tacksamhet, vari Stockholms börs stod till den beslutsamme mannen, som mätte farans storlek, men såg henne modigt i ögonen, då modlösheten nedslog de flesta övriga”.
• Han var, såsom även Runeberg skildrar honom, en något originell man, redbar och kallblodig i farans ögonblick.
• I sådana lägen är en gärning endast brottslig om den "med hänsyn till farans beskaffenhet, den skada som åsamkas annan och omständigheterna i övrigt är oförsvarlig".

Förberedelsen av sidan tog: 65,37 ms.