Definition & Betydelse | Svenska ordet FOLKVANDRING

Definition av FOLKVANDRING

1. det att hela folkslag lämnar sin tidigare fasta boplats för att söka efter nytt land att slå sig ned på

Exempel på hur man kan använda FOLKVANDRING i en mening

• Aspelin tog till sin uppgift att utreda den finska folkstammens forntid och dess folkvandring till nuvarande Finland.
• Man tror att den tibetanska terriern representerar en allmän typ av centralasiatisk vall- och herdehund som genom folkvandring förts västerut och ligger till grund för den kompakta, ullhåriga vallhundstypen i Syd- och Östeuropa, till exempel puli.
• Den skildrar Kon-Tiki-expeditionen, en färd med en primitiv balsaflotte från Peru till Polynesien i ett försök att styrka Heyerdahls teori om en förcolumbiansk folkvandring över Stilla havet.
• Under sin krigsutbildning i Skottland träffade han Thor Heyerdahl, som berättade om sina teorier om polynesisk folkvandring och planerna om att bygga en balsaflotte för att korsa Stilla havet.
• Denna folkvandring, kallad bantuexpansionen, ledde till en befolkningsökning som blev grunden för bildandet av lokala och regionala handelsförbindelser och så småningom större statsbildningar.
• Den folkvandring skulle (åtminstone till Skandinavien) i första hand ha genomförts av manliga migranter i vad som kan liknas vid erövringståg, underlättat av tekniska innovationer som rytteri, vagnar och metallhantering.

Förberedelsen av sidan tog: 175,17 ms.