Definition & Betydelse | Svenska ordet GENERALSTABEN

Definition av GENERALSTABEN

1. böjningsform av generalstab

Exempel på hur man kan använda GENERALSTABEN i en mening

• von der Goltz blev officer vid infanteriet 1861, deltog i tyska enhetskriget och fransk-tyska kriget, varunder han i slaget vid Trautenau 1866 blev svårt sårad, och tjänstgjorde därefter huvudsakligen i generalstaben.
• Carl Gustaf Hammarskjöld tog studentexamen i Uppsala 1883, officersexamen 1885, blev underlöjtnant i Värmlands fältjägarkår 1885, löjtnant 1891, vid generalstaben 1895, kapten där 1899, i Vaxholms grenadjärregemente 1903, major vid generalstaben 1906, överstelöjtnant i armen 1909, vid Första livgrenadjärregementet 1910, överste i armén 1913, överste och sekundchef för Första livgrenadjärregementet 1914, chef för 3:e infanteribrigaden 1917, generalmajor och chef för VI.
• Ludendorff inledde sin officerskarriär 1882 vid infanteriet, 1895 blev han generalstabsofficer, 1906 lärare vid krigsakademin och 1908 överstelöjtnant och chef för operationsavdelningen i stora generalstaben.
• Under sin tid som chef för generalstaben arbetade han på höjandet av den österrikisk-ungerska arméns krigsduglighet.
• Nikolaj Nikolajevitj deltog som medlem av generalstaben i rysk-turkiska kriget 1877-1878, blev regementschef vid kavalleriet 1884, generalinspektör för kavalleriet 1895, samt president i försvarsrådet, chef för gardena och högste befälhavare i Sankt Petersburgs milititärdistrikt 1905.
• Under sin generalstabstid tjänstgjorde Castelnau som souschef och slutligen som chef för 1:a byrån (mobiliseringsavdelningen) och blev 1913 1:e souschef vid generalstaben och medlem av högsta krigsrådet.
• Han tjänstgjorde också som chef för krigsmaktens mobiliseringssektion, chef för ett infanteriregemente och sektionschef på generalstaben innan han blev befälhavare över 24.
• Inför 1901 års försvarsbeslut föreslog chefen för generalstaben, generalmajor Axel Rappe, att ett nytt infanteriregemente skulle bildas inom I.
• Under första världskriget var han, befordrad till generalmajor, generalstabschefens närmaste man 1914–1915 och militärfullmäktig i Versailles 1917, förde under mellantiden och därefter befäl i hemlandet, befordrades efter hand till general och till fältmarskalk (1919) samt utnämndes samma år till chef för generalstaben.
• Robertson ingick som menig vid kavalleriet 1877, blev officer 1888, generalstabsofficer 1898, överste vid generalstaben 1903, generalmajor 1910, generallöjtnant 1915, general 1916 och fältmarskalk 1920.
• Sommaren 1921 placerades Busch vid 6:e divisionens stab, 1 oktober 1924 vid generalstaben i Gruppenkommando I och 1 april 1925 blev han major.
• 1860-64 innehade Benedek befattningen som chef för generalstaben, och var därunder en kort tid guvernör i Ungern, och därefter fram till 1866 armébefälhavare i Venetien.
• Vid utbrottet av det polska Novemberupproret 1830–31 mot det ockuperande Ryssland, återvände han till Polen för att bli personlig adjutant åt överbefälhavaren i den polska generalstaben.
• Böhme var chef för generalstaben i den österrikiska armén de första två veckorna i mars 1938 och han överfördes den 15 mars 1938 till den tyska försvarsmakten efter annekteringen av Österrike – Anschluss.
• Försvarshögskolan har historiska anor tillbaka till bland annat Kungliga Krigsskolan som grundades 1792 för utbildning av officerare samt det 1818 bildade Högre artilleriläroverket i Marieberg, men har en mer direkt koppling till den 1878 bildade Krigshögskolan (KHS), som syftade till att vidareutbilda officerare i Sveriges armé för att ingå i generalstaben.
• Montgomery utnämndes till stabschef för den brittiska armén vid Rhen efter kriget och sedan till ställföreträdande chef för generalstaben i Indien den 27 mars 1920 innan han blev general med befäl över 53:e (walesiska) Divisionen den 3 mars 1922.
• De framgångsrika samtalen mellan Polen och Sovjet övertygade den polska generalstaben om att man kunde modernisera andra sovjetbyggda stridsvagnar i polsk tjänst.
• 1805 var han chef för generalstaben i kriget mot Österrike, undertecknade 17 oktober samma år kapitulationen i Ulm, 6 december vapenstilleståndet vid Austerlitz, bevistade 1806 och 1807 fälttågen mot Preussen och Ryssland och slöt i juni samma år vapenstilleståndet i Tilsit.
• Haigs förslag var välmotiverat, eftersom den tyska generalstaben med general Erich Ludendorff i spetsen förväntade sig en offensiv riktad mot St Mihiel-utbuktningen och mot floderna Lys och Somme och därför endast hade svagare styrkor i Amienssektorn.

Förberedelsen av sidan tog: 959,01 ms.