Anagram & Information om | Svenska ordet GRÅBRUNA

Exempel på hur man kan använda GRÅBRUNA i en mening

• Den mörkt gråbruna skalbaggen är 7–21 mm lång och dess larver lever i torrt barrträdsvirke, helst inomhus men kan även förekomma utomhus.
• Dess basala slidor är ljust gråbruna och de grågröna bladen blir från två till fyra mm breda, är mjuka och har nästan samma längd som stråna.
• Den är en liten kråkfågel, den minsta i västra palearktis, som känns igen på sin gråbruna yviga fjäderdräkt och på sin klart roströda färg på vingteckningarna, stjärten, och övergumpen.
• Honan är näranog identisk med gråsparvshonan med sin genomgående gråbruna dräkt och sitt bleka ögonbrynsstreck, men är något ljusare och antytt gråstreckad undertill.
• Allmänt är mjuka delar av pälsen samt taggarna gråbruna till svarta med ljusa avsnitt som ger ett prickigt utseende.
• Fältpiplärkan urskiljs främst från andra piplärkor genom den gråbruna, nästan ofläckade fjäderdräkten.
• Dubbeltrastens rygg och skuldror är gråbruna med olivbrun anstrykning, stjärtens tre yttre pennor är vita i inre kanten mot spetsen samt att de undre vingtäckarna är vita.
• Hos honor är skillnaden mellan den gråbruna till mörkbruna ovansidan och den ljusare undersidan mera påfallande.
• De glansigt gråbruna fruktgömmena blir fem till åtta mm, ej papillösa men med tunna nerver och en mm lång, kluven näbb.
• Stjärnstarr växer tuvad, har styva strån som är sträva upptill och har ljust gråbruna basala slidor.
• Parodia har upp till tolv radiära taggar, 1,3 till 2,5 centimeter långa och något böjda, vita eller gråbruna mot spetsen.
• Fasaderna är spritputsade och har putsbrukets naturligt gråbruna färg, jämte vita, slätputsade band runt muröppningar och i hörn.
• De flesta av de mellan en och sju meter långa gråbruna arterna av Carcharhinus har en analfena och två ryggfenor.
• I flykten ser man dess breda vingar som är gråbruna undertill och dess korta stjärt med vit bakkant som saknar vita kanter på sidorna.
• Mindre albatross är en liten albatross, drygt stor som en havstrut fast med längre, smalare vingar som är mörkt gråbruna på ovansidan och vita med mörk inramning på undersidan.
• När de har torkats är dessa kärnor mörkt gråbruna eller svartbruna, på ytan smått skrynkliga, rundat njurformiga, något större än ärter, med synnerligen bitter smak.
• Liksom hos lövkvistbocken har täckvingarna en tagg i spetsen, men svarthårig kvistbock är mindre, och den ljust gråbruna främre delen av de i övrigt bruna täckvingarna har en brun hjärtformad fläck i mitten.
• Den sibiriska tundrapiparen är mindre, smalare och i relation mer långbent än ljungpiparen som även har vita fjädrar, istället för gråbruna, på undersidan av vingen där vingen möter kroppen (armhålan).
• Vingarnas undersidor är ljusare gråbruna till orangebruna och mönstrade med oregelbundna vita linjer och fläckar.
• Utmärkande för arten är de vita diamantliknande fläckarna på vingarna, i övrigt är översidan och stjärtpennorna gråbruna medan huvud och undersida är gråblå, vilket längst bak övergår i en mer gråvit färg.

Förberedelsen av sidan tog: 109,89 ms.