Definition & Betydelse | Svenska ordet HÄRDPLAST

Definition av HÄRDPLAST

1. (kemi) makromolekylärt material uppbyggt av tvärbundna molekyler i ett tredimensionellt nätverk som inte kan göras formbart genom upphettning

Exempel på hur man kan använda HÄRDPLAST i en mening

• Det material som tillsatts i gjutformen blir vanligtvis hårt efter en kemisk process (betong, gips, härdplast) eller under ett förlopp där materialet svalnar och återgår till fast form från att ha varit uppvärmt till smältpunkten.
• En härdplast kan därför inte omformas genom upphettning, varför återvinningsmöjligheterna är begränsade jämfört med en termoplast.
• Man skiljer en kristallin plast från en härdplast eftersom en härdplast består av tvärbundna polymerer.
• Vinylester är en härdplast som används istället för polyester i konstruktioner där hög kemikalieresistens och/eller högre hållfasthet krävs.
• Polyuretan, är en grupp av polymerer som kan ges mycket olika materialegenskaper: termoplast, härdplast (uretanplast PUR), cellplast, cellgummi, massivt gummi, termoelast, lack, lim och fiber.
• En viktig mekanism vid härdning av polymerermaterial, exempelvis härdplast, är förnätning genom tvärbindning av molekylkedjorna till tredimensionella nätverk.
• Melaminplast tillverkas genom kemisk reaktion mellan melamin och formaldehyd, och är en hård och mycket tålig härdplast som används till exempel till plasttallrikar, plastkoppar, plastskålar och i laminat till bordsytor, köksluckor och bänkskivor.
• Ett exempel på detta är härdplast, som efter härdning inte längre är smältbart, på grund av tvärbindningarna i materialet.
• Den färdiga schablonen beläggs med gelcoat som senare efter härdning beläggs med flytande polyester eller annan härdplast samt för ändamålet lämplig glasfiberväv.

Förberedelsen av sidan tog: 111,33 ms.