Definition, Betydelse & Anagram | Svenska ordet HALVTON

Definition av HALVTON

1. (musik) tonsteg som faller mellan två toner i en sjutonskala; i C-dur och parallelltonarten A-moll motsvaras detta på pianot av svart tangent

Exempel på hur man kan använda HALVTON i en mening

• En ton, antingen den som numera oftast kallas Bess (en helton under C) eller den som tidigare kallades H (en halvton under C), se B, H och Bess.
• En ton, antingen den som numera oftast kallas Bess (en helton under C) eller den som tidigare kallades H (en halvton under C), se B, H och Bess.
• Heckelfonen är något större än engelskt horn och dess lägsta ton är A, en kvint lägre än engelskt horn och en oktav plus en halvton lägre än oboe.
• Cent (latin centum, "ett hundra"), inom musikteorin ett intervallmått motsvarande en hundradel av en liksvävande halvton.
• En halvton, eller ett halvtonsteg, är det minsta avståndet mellan två intilliggande toner i en diatonisk skala, till exempel mellan e och f eller mellan c och ciss.
• Även i äldre västerländsk folkmusik, bland annat i svensk och norsk vallmusik och spelmansmusik, förekommer intervall som ligger litet utanför de konstmusikaliska (och numera även populärmusikaliska) skalorna och sålunda har vissa likheter med den mikrotonala musiken; men till skillnad från i den utnyttjas de aldrig till att åstadkomma skalintervall mindre än runt en halvton, det är bara fråga om litet andra avstånd mellan de diatoniska intervallen.
• faller (oftast en halvton nedåt - men kan i undantagsfall gå uppåt, beroende på sammanhanget) så att konsonans kan uppstå.
• ”Tonight, Tonight” är skriven i G‐dur, men framförs med instrumenten nedstämda en halvton, vilket innebar att den faktiska tonarten istället är G♭‐dur.
• År 1890 gav han ut boken How the other half lives där fotografierna tryckets i halvton eller som teckningar.
• Utöver den diatoniska epinetten finns det epinetter med extra band för varje halvton, för att kunna komponera den kromatiska skalan.

Förberedelsen av sidan tog: 86,11 ms.