Definition & Betydelse | Svenska ordet HELLENISMEN

Erövringarna gav upphov till den så kallade hellenismen, den epok då det grekiska språket och den grekiska högkulturen spred sig ända till Indien.
Alexanders erövringar spred det grekiska kulturella inflytandet över stora delar av Främre Orienten och utgjorde grunden för hellenismen.
De kan ses som något av urtidsgudomligheter vars antal till en början är obestämt men som under Euripides tid fastställdes till tre, deras verksamheter, sinnelag och namn tillkommer under hellenismen.
Såsom klassiskt skolad talare och filosof, införlivade han hellenismen i den tidiga kyrkan, varmed han grundade den bysantinska teologins och ecklesiastikens paradigm.
Han presenterade nya arbeten om den jämförande religionshistorien, särskilt i fråga om judendomen, gnosticismen och urkristendomen, vars förbindelser med hellenismen han starkt betonade.
Under hellenismen konstruerades en befästning på platsen av makedonierna likaväl som den italienska armén under andra världskriget.
Storarmenien hade endast i liten omfattning berörts av Alexander den stores erövringar, men påverkades ändå av hellenismen under orostiderna under 200-talet.

Förberedelsen av sidan tog: 129,41 ms.

Definition av HELLENISMEN