Definition & Betydelse | Svenska ordet HIMLAKROPPEN

Definition av HIMLAKROPPEN

1. böjningsform av himlakropp

Exempel på hur man kan använda HIMLAKROPPEN i en mening

• Lagrangepunkter, uppkallade efter Joseph-Louis Lagrange, är punkter i ett roterande system med två stora himlakroppar, till exempel jorden och solen, där deras gravitation samverkar så att ett mindre föremål som befinner sig i en Lagrangepunkt har samma omloppstid som den mindre himlakroppen.
• Flykthastigheten är den hastighet som ett föremål, som befinner sig på ett visst avstånd från en himlakropp, måste ges för att det ska kunna röra sig ifrån himlakroppen utan att dras tillbaka av himlakroppens gravitation.
• Denna vinkelskillnad blir alltid mindre ju avlägsnare den iakttagna himlakroppen är, men ökar förstås om basavståndet mellan observationsplatserna ökar.
• Bunden rotation (även synkron rotation och låst rotation) innebär inom astronomin att när en himlakropp roterar kring en annan, roterar den ett varv på sin egen axel på samma tid som den roterar kring den centrala himlakroppen.
• Att studera en terminator kan ge information om himlakroppen; exempelvis tyder en suddig terminator på närvaron av en atmosfär.
• Den större himlakroppen vid kollisionen kan vara en planet, måne eller småplanet, medan den mindre himlakroppen kan vara en meteorid, asteroid eller komet.
• Namnet Makemake har himlakroppen fått efter en skapelsegud med det namnet i mytologin på Påskön i Stilla havet.
• Denna sammansättning tyder på att himlakroppen under solsystemets början kan ha haft ett magnetiskt inre.
• Gruppen argumenterade för att 16 Psyche skulle vara ett värdefullt objekt att studera eftersom den är den enda kända himlakroppen som utgörs av en metall-kärna från en protoplanet.
• Observatören kan ha suttit mellan marmorskenorna och med en anordning (ett sikte), som kunde löpa upp eller ner längs skenorna, siktat genom skåran mot himlakroppen.
• På så sätt uppstår olika stora stjärnor och de med störst massa avslutar sin levnad som kompakta objekt - vita dvärgar, neutronstjärnor, kvarkstjärnor eller svarta hål, där gravitationen är så stor att inte ens ljus kan lämna himlakroppen.
• Abel är en uråldrig nedslagskrater på månen som ligger nära den sydöstra randen (det vill säga den yttersta kanten av den synliga delen av himlakroppen).
• Om himlakroppen ligger tillräckligt nära norra himmelspolen kan även den övre kulminationen äga rum norr om zenit.
• En flyttbar arm med en spegel, som flyttas längs en graderad båge, visar en spegelbild av himlakroppen överlappandes horisonten, som observatören ser direkt.
• Kransen består av ett antal koncentriska ringar runt himlakroppen och en central starkt lysande aureola.
• För att definiera azimuten dras en vertikalcirkel från zenit genom himlakroppen till horisonten och en annan, meridianen, genom zenit och norra himmelspolen till horisonten.
• Före nedslaget hörde tre män på platsen ett bullrande och tjutande ljud av den fallande himlakroppen.
• Genom att mäta synvinkeln mellan himlakroppen och dess spegelbild i kvicksilverytan (denna vinkel är dubbelt så stor som himlakroppens altitud, det vill säga 2α) och sedan halvera denna fås altituden.

Förberedelsen av sidan tog: 239,59 ms.