Definition & Betydelse | Svenska ordet HOLOCEN

Definition av HOLOCEN

1. (geokronologi) geologisk epok vilken inleddes för cirka 11 700 år sedan, utgör den andra geologiska epoken inom perioden kvartär, och nyligen förklarades för avslutad till förmån för antropocen
2. (geokronologi) som angår eller omfattas epoken holocen

Exempel på hur man kan använda HOLOCEN i en mening

• Vissa arter förekommer idag över nästan hela världen sedan de under holocen följt med människan i dess farkoster.
• Det har föreslagits att även pleistocen och holocen ska räknas in i neogen, som i så fall skulle sträcka sig in i nutid.
• Landförbindelsen Médanos de Coro är betydligt yngre och uppstod först under holocen (omkring 10 000 år sedan till nutid).
• Stellers sjöko blev uppemot nio meter lång, vilket gör den till ett av de största däggdjuren utöver valarna, som har förekommit under holocen.
• Under tidig holocen för cirka 6000 år uppkom dagens underarter: Bison bison bison som lever i prärien och Bison bison athabascae som vistas ofta i skogar.
• Under tjugo år av sitt liv utförde han utgrävningar i Frankrike där han hittade fossiler, stenverktyg av hög ålder och mänskliga kvarlevor, bland annat mannen från Combe Capelle, ett skelett av holocen ålder och Le Moustier 1, en skalle av Homo neanderthalensis.
• Mylodontidae är en utdöd familj av sengångare som uppkom troligen under oligocen (23 miljoner år sedan) och som dog ut under tidig holocen (cirka 11 000 år sedan).

Förberedelsen av sidan tog: 88,98 ms.