Definition & Betydelse | Svenska ordet HONANS

Definition av HONANS

1. böjningsform av hona

Exempel på hur man kan använda HONANS i en mening

• Hos däggdjur, med undantag för kloakdjur, samt hos vissa levandefödande tandkarpar, groddjur, spindeldjur och broskfiskar sker fosterutvecklingen inuti honans kropp, men hos de flesta andra djur sker denna utanför kroppen, i form av äggläggning.
• Sädesvätska eller sperma är den vätska som utsöndras vid hanens sädesuttömning för att befrukta honans ägg.
• Kroppsvikten är ungefär 45 till 50 % av hannens kroppsvikt och i Norden stiger honans vikt sällan över 170 kg.
• Den adulta fågeln har övervägande gul undersida och olivfärgad till grå ovansida, där honans fjäderdräkt är mattare.
• Hanens strupe är skuggad eller oregelbundet fläckad i svart, honans ofläckat beigevit med svarta strupsidestreck.
• Både hanen och honans sommardräkt är omisskännliga med svart huvud med rödgula kraftiga öronliknande tofsar vid sidorna av ansiktet och roströd hals.
• Larven får näring från honans mjölkkörtlar, tillsammans med bakterier (symbionter) från moderns tarmflora.
• Hanen avger en gäll och klar först stigande och sedan sjunkande vissling medan honans läte snarare är ett mörkare, hest tjut.
• Maskgroddjuren förökar sig genom inre befruktning vilket betyder att hanen lämnar sin sperma inne i honans kropp.
• Både hanens och honans hud blir gul under parningstiden och förlorar ofta fjädrar: honan kan till och med bli helt skallig på huvudet.
• Även på andra sätt skiljer sig könen åt; honans vingar har en mer utsträckt form och är markant ljusare än hanens.
• Gaddsteklarna kännetecknas framför allt av att honans äggläggningsrör ombildats, förbundits med en giftkörtel och blivit en gadd.
• Äggen placeras i stora mängder, omslutna av ett gemensamt geléartat hölje som avsöndrats från ett par stora körtlar i honans bakkropp.
• Den adulta hanen har en kontrastrik fjäderdräkt med svart rygg, vit kropp, svart huvud med vita kinder och skära ben medan honans dräkt är gråbrun.
• Hanens färger är generellt blekare än honans; det svarta har en gråaktig ton och det gula en beige.
• Hans röda bakkroppsspets är dessutom bredare än honans, och omfattar de tre eller fyra bakersta tergiterna.
• Parningen sker hos de allra flesta familjer utanför honans kropp; syftet med omfamningen är att hanen skall kunna gjuta sin säd över äggen samtidigt som de läggs.
• Båda har också mörk grundfärg på kroppen, men hanens resterande teckning går i rött medan honans går i gult.
• I motsats till andra äkta insektsätare lever de ofta i par men hannens revir är lite större än honans.
• Både hanen och honans färgteckning går i väl kamouflerade bruna och gulaktiga nyanser, mörkare på ovansidan av kroppen än på undersidan.

Förberedelsen av sidan tog: 657,56 ms.