Definition & Betydelse | Svenska ordet INDOEUROPEISKA

Definition av INDOEUROPEISKA

1. böjningsform av indoeuropeisk
2. (lingvistik) en stor språkfamilj som inkluderar många av de inhemska språken i Europa, Västasien och Indien, med noterbara indiska, persiska och europeiska förgreningar
3. (lingvistik) urindoeuropeiska; det hypotetiska moderspråket till den indoeuropeiska språkfamiljen

Exempel på hur man kan använda INDOEUROPEISKA i en mening

• Europa (från grekiskans: Ευρώπη) är jordens näst minsta världsdel till ytan men tredje folkrikaste, med lite mer än 750 miljoner invånare (2023) varav över 90 procent talar språk som tillhör den indoeuropeiska språkfamiljen.
• Europa (från grekiskans: Ευρώπη) är jordens näst minsta världsdel till ytan men tredje folkrikaste, med lite mer än 750 miljoner invånare (2023) varav över 90 procent talar språk som tillhör den indoeuropeiska språkfamiljen.
• Sanskrit är ett mycket arkaiskt indoeuropeiskt språk och ligger mycket nära det indoeuropeiska urspråket.
• De indoeuropeiska språken omfattar en familj om flera hundra till olika grad besläktade språk, inklusive de flesta större språken i Europa, många i Sydasien (Indiska subkontinenten), Sydvästasien (Iranska platån) och södra Centralasien, samt i stor utsträckning i Amerika, Australien och på andra håll runt om i världen, dit de spridits från Europa.
• De finsk-ugriska språken är tillsammans med turkspråken, baskiskan, kalmuckiskan, nentsiska, de kaukasiska språken och maltesiskan de enda språken i Europa som inte tillhör den indoeuropeiska språkfamiljen.
• Armeniskan utgör en egen gren i den indoeuropeiska språkfamiljen, där den närmaste nu levande släktingen är grekiskan.
• De talar olika kurdiska språk, som tillhör den iranska språkgruppen inom den indoeuropeiska språkfamiljen.
• Färöiska tillhör de nordiska språken, som i sin tur är en del av den germanska gruppen inom den indoeuropeiska språkfamiljen.
• Det används framförallt i västvärlden, där många indoeuropeiska språk finns, och i länder som har varit västerländska kolonier.
• Persiska (persiska: , fārsi, /fɒːɾsiː/), är ett iranskt språk inom den indoiranska grenen av de indoeuropeiska språken.
• Etymologiskt är namnet besläktat med de nordiska asarna, vilket antyder den gemensamma indoeuropeiska mytologiska bakgrunden.
• Hon är den slaviska varianten av den jordgudinna (Moder Jord) som varit spridd i olika former i tidiga indoeuropeiska och andra eurasiatiska kulturer.
• Konceptionen av denna gudinna torde få förläggas till indoeuropeisk tid, som verkar framgå därav, att ett med Ushas identiskt namn på liknande gudinneföreställningar förekommer hos flera indoeuropeiska folkfamiljer: Eos hos grekerna, Aurora hos romarna, Ēastre i fornengelsk hedendom (varifrån högtiden Easter, alltså påsk, härstammar) Auszrà hos litauerna (av en verbalbas aus-, "lysa").
• De keltiska språken hör till de indoeuropeiska språken och talades tidigare över stora delar av Europa men är numera utdöda utom i några regioner på Atlantkusten.
• Språket är jämte armeniskan och ryskan de enda av språken talade i Kaukasien som tillhör de indoeuropeiska språken.
• Namnet betyder ungefär "öde" och kommer från urgermanskans hypotetiska wr̥tís, som är sig självt sprunget ur den indoeuropeiska stammen wert-, att vända, tvinna.
• Språken som talas i Indien tillhör huvudsakligen två språkstammar, vilka är helt och hållet obesläktade med varandra, nämligen den indoeuropeiska och den dravidiska.
• Tillsammans med de iranska språken bildar de indoariska den gemensamma indoiranska undergruppen inom de indoeuropeiska språken.
• Förhållandet gäller för den övervägande delen av världens språk, även om det också finns språk där pronomen inte är lika vanliga som i indoeuropeiska språk.
• Baskiska är den enda kvarlevan av de språk som talades i sydvästra Europa innan området romaniserades, och är det enda språk som lever kvar från tiden före de indoeuropeiska språkens ankomst till västra Europa.

Förberedelsen av sidan tog: 92,62 ms.