Definition & Betydelse | Svenska ordet INFINITIV

Definition av INFINITIV

1. (lingvistik) verbets lexikala form

Exempel på hur man kan använda INFINITIV i en mening

• Motsatsen är infinita verb, till exempel infinitiv som inte böjs enligt verbets former utan fungerar som ett substantiv i satsen (verbets substantivform) såsom objekt, subjekt etc.
• Objektiv infinitiv (ibland benämnt vid sin latinska benämning ackusativ med infinitiv) är en satsdel som kännetecknas av att den följer på ett direkt objekt och inte inleds med infinitivmärket att.
• Subjektiv infinitiv är en satsdel som liknar objektiv infinitiv, men med den skillnaden att den saknar direkt objekt.
• En annan uttrycksform är "skulle" + infinitiv, till exempel "Jag skulle gå hem, om jag mådde som du".
• Futurum particip tillsammans med ordet esse ('att vara') brukar kallas futurum infinitiv: vocaturus esse = 'att skola kalla'.
• I det nationella svenska skriftspråket använder man sig normalt av supinum + infinitiv i motsvarande konstruktioner, så att nämnda exempel skrivs kunnat göra respektive velat ha.
• Den motsvaras i svenskan av konstruktioner med infinitiv av vårt perfekthjälpverb, ha, tillsammans med supinum av huvudverbet, till exempel (att) ha ätit.
• Gerundium förekommer ej i nominativ där i stället infinitiv presens aktivum används; gerundium används alltså enbart i oblikt kasus.
• Ett behov av infinitivmärke kan uppstå när ändelser och andra markörer försvinner i ett språk, så att man inte lätt kan skilja mellan infinitiv och finita verbformer såsom i engelska, där presensformen är likadan som infinitiven (utom vid verbet be och generellt vid 3 personen singular).
• De helt regelbundna kan delas in i verb som i infinitiv slutar på -er, i sådana som slutar på -ir och i sådana som slutar på -re.
• Regelbundenhet/oregelbundenhet hos verb avser hur verbet böjs när man tar tema på det, dvs man skriver det i infinitiv, preteritum, supinum och presens particip.
• Den kanske vanligaste typen innehåller en infinit verbform, framför allt infinitiv, particip eller gerundium.
• Det vanligaste fallet är att bisatsen ersätts med en infinitiv, vilket nästan obligatoriskt sker om de båda predikaten har ett identiskt subjekt, till exempel Han reste sig för att hålla tal.
• Spjälkad infinitiv eller kluven infinitiv är en grammatisk konstruktion där ett eller flera ord skjuts in mellan en infinitiv och dess infinitivmärke.
• Hans doktorsavhandling år 1986 diskuterade strukturen av samiska verbala fraser, särskilt samspelet mellan modala verb och infinitiv.
• Presens infinitiv är en infinit verbform som uttrycket presens med infinitiv, och förekommer i många språk.

Förberedelsen av sidan tog: 104,26 ms.