Definition & Betydelse | Svenska ordet INTEGRALKALKYL

Definition av INTEGRALKALKYL

1. (matematik) den del av den matematiska analysen som behandlar, och generaliserar, teorin för att beräkna areor och volymer

Exempel på hur man kan använda INTEGRALKALKYL i en mening

• Hans främsta arbete är Methodus incrementorum directa et inversa (1715), vilket innehåller en framställning av differential- och differens- samt integralkalkyl liksom tillämpning härav på åtskilliga geometriska och mekaniska frågor, särskilt beträffande vibrerande strängars rörelse och ljusstrålens väg genom ett olikartat medium.
• Hon både studerade och undervisade i följande ämnen: differential- och integralkalkyl, deskriptiv och projektiv geometri, mekanik, teoretisk och tillämpad fysik, experimentell fysik och astronomi.
• Vid universitetet undervisades han av bland annat Julijan Sochotski (differentialkalkyl, algebra), Konstantin Posse (analytisk geometri), Jegor Zolotarjov (integralkalkyl), Pafnutij Tjebysjov (talteori, sannolikhetslära), Aleksandr Korkin (ordinära och partiella differentialekvationer), Michail Okatov (mekanik), Osip Somov (mekanik) och Nikolaj Budajev (högre geometri).
• Förutom uppsatser i Philosophical Transactions skrev han flera efter hans död utgivna verk, där han behandlade integralkalkyl, geometri, hydrostatik med mera, av vilka kan framhållas Harmonia mensurarum (1722), där han framställer den viktiga satsen om en punkts polarlinje med hänsyn till en kurva.
• Enligt Einstein själv hade han bemästrat integralkalkyl och differentialkalkyl innan han fyllde 15 år.

Förberedelsen av sidan tog: 59,85 ms.