Definition, Betydelse & Synonymer | Svenska ordet INTONATION

Definition av INTONATION

1. tongivning; kort inledning till sång; tonfall; satsmelodi
2. den slutliga justeringen av en orgelpipa så att den får rätt klangfärg
3. (lingvistik) begrepp för hur tonhöjd och betoning används i tal

Exempel på hur man kan använda INTONATION i en mening

• Litauiska anses vara ett av de nutida indoeuropeiska språk som ligger närmast det ursprungliga indoeuropeiska språket, särskilt i fråga om intonation och accent.
• Accent – en person talar ett andraspråk med avvikande språkljud, språkrytm och intonation, se brytning (språk).
• Detta ger instrumentet en ny karaktär, en mjukare svällande ton, men också väsentligt större krav på korrekt intonation från basisten.
• Dialogen framförs i en högt stiliserad intonation, i det närmaste ett mässande och No-skådespelarna använder sig av masker.
• Prosodem betecknar inom lingvistiken betydelseskiljande egenskaper i talets prosodi (det vill säga intonation, betoning, rytm, kvantitet och andra längdförhållanden).
• Förutom det kontraktet hade uppgjort, så gick Setterquist igenom hela stämverket med ombyggnad med ny intonation och Principalverkets pipor fick genomgås grundligt för att kunna sätta i nya kärnor.
• Animism och missionsmetodik bland animistiska folk (1921), The musical accent or intonation in the Kongo language (1922) samt Där mörkret skingras.
• Det är en ramsaliknande form av snabb sång med välformulerat uttal och intonation strikt i enlighet med rytmen.
• Av 43 bevarade omdömen för kvinnorna framgår att 17 gällde utseendet som ”snygg, halvsöt, hårburr, smal mun, fågelansikte, parant” och 11 det muntliga framförandet som ”överartikulerad, barnslig intonation, nasal, knarrigt snack, skånska”.

Förberedelsen av sidan tog: 71,75 ms.