Definition & Betydelse | Svenska ordet ISOLATOR

Definition av ISOLATOR

1. (fysik, kemi) ämne som är dåligt på att leda elektrisk ström eller värme
2. (elektroteknik) knopp eller stav eller annat föremål av porslin eller glas eller annat material som håller elektriska ledare åtskilda

Exempel på hur man kan använda ISOLATOR i en mening

• Halvledare (halvledarmaterial) är kristallina material som inte leder elektrisk ström lika bra som en ledare, men inte heller utesluter strömledning som en isolator.
• En statisk laddning kan bildas om två ytor har kontakt med varandra och sedan separeras och minst en av ytorna har en hög resistivitet mot elektriska strömmar (är en elektrisk isolator).
• Koppar eller tennbelagd koppar är vanliga ledarmaterial och som isolator används ofta plast i billiga kablar eller teflon i dyrare och bättre, då isolatorn inte smälter när koaxialkabelns ledare löds fast.
• Grisknorrar är den billigaste formen av isolator, och passar där stängslet bara ska hållas uppe från marken.
• Distansisolator är en isolator till elstängsel som låter tråden eller repet löpa en bit ifrån stängselstolparna.
• Ett dielektriskt material eller dielektrikum (plural dielektrika) är en elektrisk isolator som kan bli polariserad av ett pålagt elektriskt fält.
• En isolator är en elektroteknisk komponent som förebygger kortslutning och förhindra strömmar mellan elektriska ledningar som står på olika spänningar.
• Förutom att kyla cylinderväggarna, finns ofta mantelvatten som en isolator mellan avgasröret och maskinrummet.

Förberedelsen av sidan tog: 97,51 ms.