Definition & Betydelse | Svenska ordet JORDEBÖCKER

Definition av JORDEBÖCKER

1. böjningsform av jordebok

Exempel på hur man kan använda JORDEBÖCKER i en mening

• I klostrets jordeböcker beskrivs att det i Forsvik år 1447 fanns både en mjölkvarn och en sågkvarn, vilket var en dåtida benämning av ett vattendrivet sågverk.
• I arkivet finns länsräkenskaper med verifikationer (jordeböcker, mantals- och taxeringslängder med mera) från 1530-talet till och med 1895.
• Vid Jonsbol som i jordeböcker omnämns redan på 1500-talet anlades på 1600-talet två stångjärnshamrar av ägaren och grundaren av Björneborgs bruk rådmannen i Kristinehamn Olof Persson, stamfader till ätten Jernfeltz.
• Som same räknas var och en som själv räknar sig som same, under förutsättning att antingen personen själv har, eller en av hennes/hans föräldrar eller mor- eller farföräldrar har haft, ett samiskt språk som första språk, eller att personen är ättling till en person som varit uppförd som fjäll-, skogs- eller sjösame i jordeböcker eller mantalslistor.
• 1622 var Leijonsköld kansliskrivare och kassör på greve Gabriel Bengtsson Oxenstiernas legation till Danmark och 1623 förordnades han att till kamreraren Erik Tranas hjälp upprätta jordeböcker över Karelen och Ingermanland.
• De äldsta skriftliga beläggen för en bofast befolkning finns i jordeböcker från 1300-talet och det är belagt från 1599 att det fanns kreatur på Brottö.
• Först under 1500-talet med organiserad skatteuppbörd skapades förteckningar i jordeböcker som redovisade skattlagda bönder och gårdar.
• I yngre jordeböcker uppgavs både det förmedlade och det oförmedlade mantalet, då inte alla skyldigheter räknades efter det förmedlade mantalet.
• Åsen var troligen en gård i början av 1500-talet, men Åsens by uppges i jordeböcker från 1542 ha två frälsehemman.
• Föregångare till nationell folkbokföring har varit dels folkräkningar och skattskrivning av skattepliktig befolkning i mantalslängder, dels jordeböcker (förteckningar över jordegendomar), dels militära utskrivningslängder, dels den kyrkobokföring (redovisning av prästens förrättningar, det vill säga dop, vigslar, begravningar, husförhör och nattvardsbesök), som infördes i ett vissa europeiska församlingar kring 1500-talet, ibland redan på medeltiden.
• Bengt Ingolfsson fick i sin fullmakt 1631 i uppdrag att göra utredningar över räkenskaperna vilka skulle presenteras för kammarrådet, och att kontrollera att det fanns riktiga jordeböcker samt hålla ordning på arkivets handlingar och registrera dem.
• Artiklarna uppmärksammades av Ingemar Ingers på Landsmålsarkivet i Lund och ledde till att han engagerades för att förteckna ortnamn i lantmäterihandlingar för Malmöhus och Kristianstads län, liksom i jordeböcker och bouppteckningar.

Förberedelsen av sidan tog: 99,03 ms.