Definition, Betydelse, Synonymer & Anagram | Svenska ordet JUDA

Definition av JUDA

1. (historia) kungarike i Gamla Testamentets Palestina, uppkallat efter dess grundare Juda, en av Jakobs söner

Exempel på hur man kan använda JUDA i en mening

• Judendomen (av grekiska Ἰουδαϊσμός Ioudaïsmós, härlett från hebreiskans יהודה, Yehudah, "Juda", hebreiska: יַהֲדוּת, Yahedut) är judarnas religion; en trosuppfattning innehållande flera praktiker som härrör från de antika israeliterna, vars historia finns nedskriven i Gamla testamentet (Tanakh) och som utreds och förklaras ytterligare i Talmud och andra texter.
• Judendomen (av grekiska Ἰουδαϊσμός Ioudaïsmós, härlett från hebreiskans יהודה, Yehudah, "Juda", hebreiska: יַהֲדוּת, Yahedut) är judarnas religion; en trosuppfattning innehållande flera praktiker som härrör från de antika israeliterna, vars historia finns nedskriven i Gamla testamentet (Tanakh) och som utreds och förklaras ytterligare i Talmud och andra texter.
• Den romerske kejsaren Hadrianus försökte efter flera uppror att slutgiltigt kuva judarna och om möjligt utplåna deras hemland varför han år 135 gav det område som tidigare utgjort provinsen Judeen (Juda och Benjamins stammars område) namnet Palæstina (latiniserad form av Filisteen).
• Kung Juda Aristobulos II avlägsnas från makten i Judeen medan hans bror Johannes Hyrcanus II blir kung under romersk överhöghet, när Rom annekterar landet.
• Jerusalem – huvudstaden i Israel och i kungarna Davids och Salomos Israel, i det bibliska Juda och Judeen samt Palestina under romersk tid.
• I Nya Testamentet i Bibeln anges Jesus tillhöra Davids ätt och beskrivs på många sätt som hans arvtagare, lejonet av Juda stam och Davids rotskott.
• Juda (hebreiska: יְהוּדָה, Yehuda) var enligt Första Mosebok Jakobs fjärde son och ledaren av Juda stam.
• Lea fick tillsammans med Jakob sex söner (Ruben, Simon, Levi, Juda, Isaskar, Sebulon) och en dotter, Dinah, men han föredrog sin andra hustru Rakel som var mor till de yngsta sönerna Josef och Benjamin.
• Onan (hebreiska: אוֹנָן, Onan, tiberiansk hebreiska: ʾװnān, "stark") var enligt Gamla Testamentet son till Juda.
• Sedan alla manliga medlemmar av hennes familj (hennes make, svärfar och svåger) dött, flyttade hon till Juda rike med sin svärmor Naomi.
• Endast en av Davids söner härskade över Israel ifrån Jerusalem, Salomo, då riket delades i tiostammarsriket Israel och tvåstammarsriket Juda efter hans död.
• Boken innehåller mest domsord över Juda, Jerusalem och grannfolken och predikar Guds vredesdag, men den talar även om Sions räddning.
• Namnet Juda på hebréerna kom av den hebreiska stammen Juda som var den grupp som blev kvar som var i Israel.
• Namnet gavs enligt Gamla testamentet av farao Neko till Eljakin när denne installerades som kung av Juda.
• Kr räknat från Jerusalems förstörelse till perserkungen Kyros den stores löfte om att de till Babylon bortförda judarna kunde återvända till Jerusalem och landet Juda, skildras i både den judiska Tanakh och i den kristna Bibelns Gamla Testamentet.
• Boken inleds med berättelsen om hur Noomi och hennes man samt deras två söner tvingas flytta från Betlehem i Juda till grannlandet Moab (nuvarande Jordanien) på grund av hungersnöden i hemlandet.
• Kanaan är i Gamla testamentet i Bibeln namnet på landet väster om floden Jordan, senare känt som kungariket Israel och - efter det israelitiska folkets splittring i två riken - sydriket Juda respektive nordriket Israel.
• Vid trontillträdet antog Haile Selassie I ett valspråk inkluderande frasen Moa anbessa ze imnegede Yehuda, "Det segrande lejonet av Juda stam".
• Dennes sonson Jakob kallades Israel och gett upphov till namnet på folket, och dennes son Juda åt en av de 12 stammarna som senare oegentligt kommit att beteckna hela folket, eftersom juda var den kungliga stammen och Judeen den provins huvudstaden låg i.
• Området utgörs av Jerusalem samt låglandet vid kusten, alltså Juda stams område (där judarna levde efter återkomsten från Babylon).

Förberedelsen av sidan tog: 126,62 ms.