Definition & Betydelse | Svenska ordet KÄLKE

Definition av KÄLKE

1. färdmedel med två medar för att färdas på snö, framförallt av typen avsedd för lek

Exempel på hur man kan använda KÄLKE i en mening

• En med är underdelen av en kälke, släde, sparkstötting eller liknande och är avsedd att glida mot underlaget.
• Sparkstötting, sparkstöt eller bara spark är ett mindre fordon, en slags kälke eller släde med medar, som har använts sedan mitten av 1800-talet, främst i Norden.
• Snowracer, bob, bobb är en typ av kälke med ratt som används som vinterleksak i främst snötäckta backar.
• Skeleton är en vintersport där den utförande ligger med sin mage på en kälke och åker nedför en isbana.
• Allt fler barn tillbringade större delar av sin fritid vid videospel snarare än att gå ut på gräsplanen och spela fotboll eller vara ute och cykla om sommaren eller åka kälke i backen om vintrarna, fastän uteaktiviteterna ännu kring 1975 sågs som självklara.
• När kyrkorådet sammanträdde och bedömde ritningar tog han sin modell på en kälke och vandrade ned till Ljusdal.
• Medarna på en kälke består normalt av metall eller av trä med metallskoning för att inte slitas ut för snabbt.
• Han såg till att stugan fick en järnspis vilken han hämtade i Södertälje och forslade hem den på en kälke.

Förberedelsen av sidan tog: 84,67 ms.