Definition & Betydelse | Svenska ordet KALKONER

Definition av KALKONER

1. böjningsform av kalkon

Exempel på hur du använder KALKONER i en mening

• De största arterna är kronduvorna i släktet Goura, vilka förekommer på Nya Guinea och som nästan är stora som kalkoner, med en vikt på 2-4 kilogram.
• En tupp är en hane bland hönsfåglar, främst hos de större hönsfåglarna, som tamhöns, kalkoner, orrar, tjädrar och ripor.
• Efter spekulation om att dronten kan ha ätit trädets frön och att fröna aktiverats genom att passera fågelns tarmsystem gjordes försök med att ge dess frön som mat till kalkoner.
• Själva utgör de föda åt ormar, speciellt strumpebandssnokar, olika fåglar, bland annat kalkoner samt smågnagare.
• d'Hondecoeter var 1600-talets främste fågelmålare i Holland, genom sina praktfulla bilder av döda eller levande fåglar, i första hand höns men även kalkoner, ankor, påfåglar och mer exotiska fåglar.
• Anatomiskt är en kam en köttig utväxt eller tofs på hjässan hos hönsfåglar, exempelvis hos kalkoner (Meleagris), fasaner (Phasianinae) och djungelhöns (Gallus), inklusive tamhöns.
• Födan utgörs av smågnagare, unga kaniner, fågelägg (speciellt från kalkoner), insekter och skorpioner samt växtdelar som frukter, bär och rötter.
• Genetiska studier visar att den inte är en nära släkting till de flesta övriga fasaner utan troligen systerart till en grupp innehållande framför allt skogshöns som järpe, ripor och tjädrar, men också kalkoner.
• Djur som fasan, kaniner, skogshöns, kalkoner, hjortdjur, ekorrar och olika sångfåglar äter trädets frukter.
• På Sjöbergen finns både rena odlingslotter av typen odlingsområden utan bod och stugbebyggda tomter för djurhållning av brevduvor, kaniner, höns, vaktlar, ankor, kalkoner, påfåglar, och bin.

Förberedelsen av sidan tog: 174,79 ms.