Information om | Svenska ordet KASTANJEBRUN

Exempel på hur man kan använda KASTANJEBRUN i en mening

• Benämningen boj har använts i svenskan sedan 1624 och kommer av franska och italienska ord för brun, vilka i sin tur härrör från latinets badius (kastanjebrun).
• Ogilbys dykare är en liten antilop med gyllenbrun till kastanjebrun päls, med en del insprängt grått, särskilt över ryggen.
• Pälsen är tät och mörkt kastanjebrun, förutom omkring nacken, delar av huvudet och skuldrorna där den är mer gyllenbrun.
• Jämfört med brun visseland är den mycket mörkare kastanjebrun på bröstet med fint bandade flanker i svartvitt.
• Honor och hanar utanför häckningstid saknar det rostbruna på huvudet och är generellt matt gråbruna, ibland med en lätt kastanjebrun anstrykning.
• Fjäderdräkten är kastanjebrun, med ett gulaktigt bröstband, vit strupe och vita kinder, svart hjässa, svart nacke, svart ögonstreck och svarta vingspetsar.
• Den är vidare glänsande bronsgrön på nacke, mantelns övre del och bröstsidorna, medan resten av ovansidan är mörkt kastanjebrun med breda grå band över vingtäckarna.
• Gråhuvad kungsfiskare liknar brunhuvad kungsfiskare, men har kastanjebrun buk, gråare huvud och vingundersidorna är vita och roströda, ej helt rostfärgade.
• Den har dock, förutom den tydligt större storleken, mer färgglad och jämnfärgad kastanjebrun ovansida och svarta undre vingtäckare (ej kastanjebruna).
• Nikobarstorfotshönan är en 43 cm lång medlem av familjen med kastanjebrun ovansida, kanelbrun till brungrå undersida och bar röd hud i ansiktet.
• Andra särdrag är tydliga vita band på de kastanjebruna flankernba, rostfärgade undre stjärttäckare och vitinramad kastanjebrun strupe.
• Hanen har lysande vit panna och gråaktigt ögonbrynsstreck, svartfläckad kastanjebrun hjässa och nacke, gulbeige strupe och tre diagnostiska band över nedre delen av strupen och övre delen av bröstet: överst svart över smalt vitt över kastanjebrunt.
• Taiwanbambuhöna, som tidigare behandlades som en del av kinesisk bambuhöna, är mycket lik men är kastanjebrun endast på hake och strupe samt har mörkare undersida med större och mer utbredda kastanjefärgade fläckar, färre vita fläckar ovan och mörkare grågrön från rygg till stjärt.
• Honan är kastanjebrun ovan med svartaktig vattring, hjässan mörkbrun till svart, och undertill rostfärgad.
• Den skiljer sig från malackapåfågelfasanen genom de mycket mindre, mörkblå fläckarna på ovansidan, tydlig kastanjebrun anstrykning på bakre delarna av ovansidan, mörkare stjärt utan tydliga vita ringar kring de mörkgröna fläckarna, svartaktig undersida och mörkgrått på huvud och hals med vitaktiga fläckar.
• Jämfört med närbesläktade tofsargusen på Malackahalvön har den kortare och mestadels brunaktig tofs, vit strupe och vitt ögonbrynsstreck, kastanjebrun hals, mer kastanjebrunt och grått på stjärten samt fler och mindre, beigefärgade fläckar ovan – tofsargusen har beige på strupe och ögonbrynsstreck samt lång, brunsvart och vit tofs.
• Vitbukig kutia är en 17–19 cm lång, satt och kortstjärtad fnittertrast med grå hjässa, mörk ögonmask, kastanjebrun ovansida och kraftig svart bandning på flankerna.
• Västliga fåglar (nominatformen och patkaicus, se nedan) är mer olivbrun på bakre delen av ovansidan och det vita på bröstet är skarpt avgränsad i nederkant, medan de östliga (diardi och belangeri) är jämnfärgat kastanjebrun ovan med mera utbrett vitt undertill med diffus avgränsning nedertill.
• Den är kastanjebrun ovan och marmorerat skiffergrå undersida med små stjärnliknande fläckar på buk och flanker.
• Arten är mycket färgglad, med grönt och svart på vingarna, mattgul undersida, kastanjebrun hjässa, en svart strimma i ansiktet, lysande blå fläck på skuldran och en röd fläck under stjärten.

Förberedelsen av sidan tog: 99,01 ms.