Definition & Betydelse | Svenska ordet KENNING

Definition av KENNING

1. i fornnordisk poesi en poetisk omskrivning, ofta svårtydd och förskönande

Exempel på hur man kan använda KENNING i en mening

• En kenning är ett formgrepp ofta använt i äldre diktkonst, till exempel i biblisk, anglo-saxisk och fornnordisk poesi, särskilt i skaldediktningen.
• Kenningen betyder ”Freja” och utvidgas sedan till en kenning för guld: augna regn Óðs beðvinu (”Ods sängväninnas ögons regn”).
• Namnet Greip förekommer inte i tulorna, men nämns i drapan Höstlång från 900-talets början, där i trettonde strofen Greipar biðill (Greips friare) står som kenning för "jätte".
• Billing (på fornnordiska Billingr) är, i nordisk mytologi, omnämnd som en dvärg i stanza 13 i dikten Vǫluspá i den Poetiska Eddan, som far till, vad som tros vara, Rind i stanza 97 i Hávamál i den Poetiska Eddan och som en kenning för poesi; "Billings á burar full" i Ormr Steinþórsson's "Af et digt om en kvinde" och i kapitel 58 och stanza 145 i Skáldskaparmál i den Prosaiska Eddan.
• Gǫndlar eldr (Gönduls, eller ‘valkyrians’, eld) är kenning för ‘svärd’; Gǫndlar grind (‘Gönduls port’, som kan stängas för angripare) kan betyda ‘sköld’ medan Gǫndlar serkr (‘Gönduls särk’) betyder ‘brynja’, o.
• I litteraturvetenskapligt språkbruk skiljer sig heiti från kenning genom att en heiti är ett enda ord medan en kenning är en flerordig omskrivning.
• "Mogtrasers möar" syftar troligen på nornorna, och Mögtraser är antingen deras far eller används som kenning för att påvisa nornornas släktskap med jättarna.
• Ordet återfinns på Tjurköbrakteaten i formen walhakurne (”romanskt eller galliskt korn”), en kenning för ”guld”, som syftar på själva brakteaten.
• Snöbjörns kenning syftar på en episod nämnd av Saxo där Amlode/Amlethus spelar galen och tar några sanddyner för ett härligt vitt mjöl malet på den väldiga kvarnen därute (det vill säga vindens kvarn: havet).
• Halvstrofen är intressant därför att den innehåller det enda kända exemplet på att gudanamnet Hermod (Hermóðr) har använts i en kenning.
• Drapan har säkerligen diktats någon gång mot slutet av 900-talet och har blivit känd för att dess första strof innehåller den norröna skaldediktningens troligen längsta kenning.
• För sambandet mellan Valgrind och Valhall talar kanske också det faktum att 900-talsskalden Eyvind skaldaspiller använder omskrivningen "valgrindar Gefn" som kenning i en lausavísa, vilket, enligt Åke Ohlmarks, "låter ana en valkyria Gefn, som leder de fallna genom denna grind in till Valhall".
• Björn hitardalskämpen kallar i en kenning den dis som förebådar hans egen död för Ilmr armleggjar orma ("armringarnas Ilm").
• Michael Wood menar att kenning om stridskläder, som omfattar rustning och annat krigsutrustning och alla slag av vapen, är fullt av mörkt vikingatida ironi: ett enda sett att ta av kläderna från fiender är ad döda dem, och kenningen menar att Frisiska drengar var besegrade.

Förberedelsen av sidan tog: 108,47 ms.