Definition & Betydelse | Svenska ordet KLANDRADE

Definition av KLANDRADE

1. böjningsform av klandra

Exempel på hur man kan använda KLANDRADE i en mening

• Blake blev förkrossad och beslutade sig för att hämnas på det snobbiga England, vilket han klandrade för detta misslyckande.
• 1857 framlade han den motion, som klandrade den Palmerstonska ministärens kinesiska politik och vann underhusets godkännande och ledde till ministärens upplösning.
• Tingsrätten friade tidningen från förtalsanklagelser men klandrade tidningen i domslutet för "bedrövligt dålig journalistik".
• År 1811 blev Hjort student, ägnade sig åt studiet av estetik och tysk filosofi och skrev 1815 en avhandling Om Digteren Ingemann og hans Værker, i vilken han klandrade dennes abstraktioner och sentimentalitet.
• utbröt mellan Sparta och akaiska förbundet hade tillfogat förbundets stridskrafter flera betydande nederlag, tillgrep Aratos den av många klandrade utvägen att kalla kung Antigonos Doson av Makedonien till hjälp och ställa förbundet under dennes skydd.
• Redan år 1925 hade Adolf Hitler i sin bok Mein Kampf avhandlat ämnet tyska städer och han klandrade dem för att under 1800-talet ha förringat sin karaktär som kulturbärande städer.
• På grund av sina ständiga tvister med landets prästerskap blev Jaabæk beskylld för irreligiositet; men som hans anteckningar visar, var han en varmt troende kristen, och hans ofta starkt klandrade brist på sinne för högre kultur har sin förklarande motsats i det intresse han ägnade allmän folkupplysning.
• En artikel som misshagade kronprinsen Carl Johan i nr 103 1813 den 6 maj: Artikeln Till utgifvaren - som klandrade en i Grevesmöhlens tidning Nya Skandinavien nr 77 influten artikel om kronprinsens planer att efter Napoleons besegrande tvinga Danmark avstå Norge åt Sverige.
• Antipatros lärde ut att Gud var "välsignad, oförstörd och välvillig mot människorna" och klandrade dem som tillskrev gudarna "skapande och nedbrytande", vilket sägs ha varit Krysippos doktrin.
• 1538 klandrade Kristiern Larsson (Siöblad) köpet av gården då den inte uppbjudits vid häradsrätten, och blev själv ägare, men 1539 tilldömdes den i stället Gustav Vasa.

Förberedelsen av sidan tog: 108,27 ms.