Definition & Betydelse | Svenska ordet KLANDRAR

Definition av KLANDRAR

1. böjningsform av klandra

Exempel på hur man kan använda KLANDRAR i en mening

• Den atenske oratorn Lysias klandrar vid årets olympiska spel grekerna för att de låter sig domineras av den syrakusiske tyrannen Dionysios I och de barbariska perserna.
• Omkring 1159 författade han de båda filosofiska arbetena Policraticus, sive de nugis curialium et de vestigiis philosophorum, en kyrkopolitisk etik, och Metalogicon, där han klandrar skolastikens formalism; därutöver skrev han levnadsteckningar över ärkebiskoparna Anselm av Canterbury och Thomas Becket.
• I sitt verk Kaiser Wilhelm und die Begründung des Reiches 1866–71 (1902) bygger han bland annat på meddelanden av hertig Ernst II av Sachsen-Coburg-Gotha och storhertig Fredrik I av Baden, tilldelar kejsar Vilhelm övervägande del i rikets grundläggning, klandrar medgivandena åt Bayern och vänder sig mot Heinrich von Sybel och Otto von Bismarcks "Gedanken und Erinnerungen".
• I Ancient Rome and modern America (1914, Den latinska anden och den moderna världen) klandrar han den amerikanska kulturens starka betonande av det kvantitativa i motsats till den europeiskas framhållande av det kvalitativa, liksom den latinska kulturens forna krav på måttfullhet och klarhet.
• När hon söker försoning med sin far säger han att han inte har någon dotter, men när prästen klandrar honom för lysningsbedrägeriet ger han efter för dotterns vädjan.

Förberedelsen av sidan tog: 108,77 ms.